Nostalgitripp.

En promenad. Hur spännande kan det vara egentligen? Stegandes fram i rask takt. Man vill bara komma fram, vart det nu är man ska. Hurtigt känns det också, ja hualigen. Men som sagt, hur spännande kan det bli? Inte speciellt mycket va? Jo faktiskt. Dagens promenad från gymmet blev till en tidsmaskin som tog mig några år bakåt i tiden. Till mellanstadie-ålder. En tid då Clara Persson var någon helt annan. Annorlunda.

Syftet med dagens promenad var ungefär samma som varför man sätter sig i en bil. För att färdas från ett ställe till ett annat. Promenad är dock ett ganska segt och långdraget sätt att färdas på, men det kan vara väldigt skönt. Krypa in i sig själv i en helt öppen omgivining. Alla ser mig, men jag ser ingen. Jätte skönt, testa själv.

Om man nu ska höja nivån ytterligare på denna promenad,kan man stoppa in ett par hörlurar i öronen. Musiken väljs av en själv, vilket gör det hela väldigt trivsamt. Jag hade dock lite svårt att bestämma musik och artist idag. Men till sist hittade jag en flik på "artister" som det var väldigt länge sen jag öppnade senast. En flik jag aldrig skulle kunna låta bli att öppna om det var för 3-4 år sedan.

Han var allt. Mannen, myten, legenden. Min räddare i nöden, varje dag. Det fick inte passera en dag utan att hans ord hade mynnat ut från CD-spelarens högtalare. Skivan som snurrade där inne var en julklapp från min äldsta bror. Artisten jag pratar om var min stora förebild och hans namn lyder som föjer: Mange Schmidt! Ja hör och häpna. Han som pratar sig igenom alla sina låtar. Äger inte en speciellt imponerande sångröst. Det är basgångarna och beatet som ofta gör gunget, inte rösten. Men det viktiga i låtarna var texterna. Jag nötte de så ofta att de fortfarnade sitter kvar i bakhuvudet och jag rör mina läppar i takt med Manges efter att ha satt igång någon av hans låtar. 3 år senare. Lite häftigt. 

Något som är värt att nämnas är att jag då var en helt annan person. Clara Persson, "pojkflickan" som ville vara som sina bröder. Umgicks med de flickigaste av de flickigaste, men var rena motsatsen. Mammas val av kläder i färger som rött och lila, kjolar med volanger och gulliga spetstoppar, blev ingenting för mig. Nej, varför skulle jag ha det? Hade brorsorna volangkjol? Knappast. Det blev stora jeans, mjukisbyxor, baslinnen och kepsar som föll mig i smaken. Allt för att likna mina bröder. Det var alltså Mange Schmidt och brorsorna som var mina förebilder och som fick mig att välja bort från det gulliga och flickiga. Det var även under denna period jag testade streetdance för första gången. Det gav ett ganska häftigt intryck på killarna i klassen faktiskt. Det gillade jag.

Jag har växt i från det mesta av den här livsstilen nu, men lite hänger kvar. Strikta kläder är inget för mig. Skjortor och kavajer är skit snyggt på många tjejer, men det är inte min grej. Jag skulle vilja kalla mig för " en skön brud" vad det gäller valet av kläder. Slappt men stilrent. Men detta är ingen modeblogg, så vi lämnar det. Istället tänkte jag introducera dig för några go'bitar som befann sig i min hörgångar i dag.

* Glassigt - Mange Schmidt - Ingen kan väl ha missat denna. Sommarplågan för ett antal år sedan. Mmh, minnen!

* Håll käften - Mange Schmidt feat. Eye-Ni och Thomas Ruisak. - Ganska skön låt med ett behagligt flow. Dock ganska vrickad text, men den sitter i klistrad i minnet.

* Sista tangon - Mange Schmidt feat. Masaya - En Jag-har-kommit-över-dig-ditt-jävla-svin-låt. Om man vill slänga en känga i ansiktet på någon är denna till bra hjälp. Jag gillar den fortfarande.

* Spelar ingen roll - Mange Schmidt - Hur många ord som slutar på "an" finns det egentilgen? Tror Mange slår ett rekord i sig här genom att rimma på ett näst intill obefintligt antal av dessa ord. Lite små drygt, men eget. "Dedikerad till både kille och tjej, dum i huvudet eller helt okej."

* Vem é han - Mange Schmide (feat. någon?) - Mange "pratsjunger" i denna låt om sig själv i tredje person. Dyrkar sig själv, han är liksom perfekt. 

Så där ja. Där har ni lite smakprov på vad som ljudade i mina öron under min spänstiga promenad. Varsågoda och njut. Tyck till om du skulle ha lust. Är Mange inte lite charmig ändå?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0