Några ord om MFF-IFK
Jag i klädd MFF-tröja för första gången. Tack Åsa!
Matchen mellan Malmö FF och IFK Göteborg spelades i Söndags på stadion. En internkamp mellan mig och min ena bror som är IFK:are. Då jag hade sista musikalföreställningen kunde jag inte följa matchen. Dock fick jag reda på resultatet på plats och fick med mig ett gäng opartiska och inte alls insatta själar på lite Malmö-sång. Fantastiskt! Såg matchen inspelad medans jag pluggade igår kväll, så tänkte komma med lite tankar nu. Hinner dock inte med något invecklat inlägg denna vecka, då jag bara fick lite tid över innan skolan denna Tisdags morgon. Det får bli några punkter...
- Vilket tifo!!! GRYMT. Jag ryser varje gång jag ser de nya påhitten som pryder läktarna. Vita och ljusblå flaggor och de femraka guldåren upphissade strax ovanför detta. Underbart. Ingen tvekan om att jag ska skänka en slant till tifofonden innan jag kommer ner till Mjällbymatchen.
- Ojojoj, Johan Dahlin! Du bör hänga en mantel över dina axlar som symbolik för vilken hjälte du är. Helt makalös. Visst du gjorde något farligt försök att springa ut ,men du känner din backlinje väl och vågar riskera detta för lagets framgång. För att inte tala om straffen. Du räddar den! Tack. Du ställer ner skåpet och visar brorsan Erik i IFK vart skåpet ska stå.
- Fokus. Malmö hade det lite svårt i början då IFK fick ett lätt övertag. Det som saknades var en gnutta fokus. Men det kom snart och sen satt 1-0 av vår kapten. Än en gång måste jag ge Johan Dahlin ett plus i kanten då han efter den räddade straffen är sten cool. Han lägger pekfingrarna mot tiningarna och begär åter fokus från sina medspelare som flockats kring honom.
- Backlinjen. Den är ruggit stabil nu. Kapten Andersson bildar ett fast mittbackslås tillsammans med Pontus,i väntan på Portugisens återkomst. Ricardinho och Ulrich klarar sina kanter perfekt. Ricardinho fick till och med in och agera målvakt när Dahlin inte riktigt var på plats för ovanlighetens skull.
- Ivo och Wilton. Lika överlägsna som vanligt. Fighters på hög nivå!
- Molins. Äntligen med i start elvan. Grattis på födelsedagen föresten. I efterskott...
- Hamad. Jag hatar att säga det, men du ser trött ut och blev utbytt efter första halvlek. Du fanns inte med i min startelva då jag tyckte att du skulle få vila en hel match. Men du har dina stunder, absolut.
- Daniel Larsson. Äntligen! Nu satt den. 2-0!
- Segern är vår! Ännu en gång. Inte en enda HeIF:are kan ta det i från oss. Trots att de vann mot AIK utan Gerndt efter en tuff match på Råsunda, så är vår seger ändå en seger. Ingen kan ändra på det. 3 poäng. Guldkriget fortsätter.
- Ljubel i himmelsblått. Eftersom det var sista gången med musikalgänget igår, så hade Åsa Jinder med sig en lite överraskning. En matchtröja signerad av förr årets trupp. Det var första gången jag fick dra på mig en äkta MFF-vara. Underbart efter seger att klädd i himmelsblått sträcka upp armarna och ljubla. Nu hänger den på mitt rum och är det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Hon ska få tillbaka den efter BP-matchen. Tack Åsa!
Malmö FF. Mot segern. Mot guldet.
Shalalallala!
Keep your eyes open
Sista musikalhelgen och jag är fullbokad dagarna i ända. Men självklart är min matchrapport inför hemmamatchen mot IFK Göteborg skriven. Dock är den inte publicerad här.
Jag fick erbjudandet att gästblogga hos Simon Pålsson, så alla min tankar och reflektioner inför matchen ligger där.
Ta er en titt och kommentera gärna.
Som det ser ut nu ska jag försöka uppdatera hans blogg med en veckas mellanrum åt gången, så för att säga som Simon: Keep you eyes open!
Se så Malmö FF, mot seger. FRAMÅT!
Kommentarer
Blogg.se har ett förbaskat dåligt kommentarsystem. Det är svårt att besvara kommentarer direkt på bloggen.
Men om ni vill att jag ska ha möjlighet till att besvara kommentaren kan ni skriva in er e-postadress (visas ej allmänt) så kan jag svara via mail, vilket jag gärna gör.
Tack så länge, vi höres!
Alltid blå himmel
Vår himmel är alltid blå, oavsett väder. Det är en förmån vi har i vår stora familj. Det är en viktig tanke som kan bidra till både leende och energi så här dagen efter poängtapp.
Vi är störst, bäst och vackrast. Glöm inte det och sträck på er!
Guldet ska (fortfarnade) him!
Efter DIF-MFF
Gårdagens startelva jag chansade på, sprack redan på målvaktsfronten då Dahlin fick lämna skadebesked precis innan matchstart. Denna gång tycks det vara låret? Dejan fick istället den tunga uppgiften att ersätta en av Sveriges bästa målvakter mellan stolparna. Det kan inte ha varit lätt.
Det såg trökt ut redan från start för Malmö. Djurgården visade vilja och kämparglöd från minut ett, medans Malmö fortfarande tycktes vara uppe och svävade bland moln efter derbyvinsten i Onsdags. Icke acceptablet. Men som många sagt så är det inte många av oss supportrar som inte hunnit landa ännu och spelarna är inte mer än människor.
1-0 kom 24 minuter in i matchen av Djurgården och av en spelare döpt till ett namn som jag inte ens tänker försöka stava. Dejan hängde inte med och såg bollen passera honom.
Rolle såg dock förhållande vis lugn ut och bjöd på ett och annat leende. Kanske av ren nervositet? Vad vet jag.
Malmös defensiv läckte och hade inte gosat ihop sig ordentligt med Dejan och Pontus som inte funnits med i startelvan på länge. Tryggheten saknades.
Hela truppen var splittad och samspelet lyste med sin frånvaro. Agon och DL var punktmarkerade med minst en gubbe vid varje anfall och hade stora problem att ta sig förbi Stockholmsförsvaret.
Durmaz var den som stack ut ur mängden under första halvlek enligt mig. Han skötte sig exemplarist på sin kant. Dock såg Jille sliten ut på motsatt kant och jag anade ett inhopp av Molins till andra halvlek, vilket även utfördes tillsammans med Aubynn som också fick chans i denna match.
Jag började hoppas på ett samspel mellan Agon och Molins. Ett och annat vasst anfall lyckades de koka ihop men det räckte inte ända fram.
Snart lyste paniken i Rolles ögon som började mana på sina mannar från sidan.
Till sist gjordes ett drastisiskt försök och min stjärna Ivo Pekalski, som varit ovanligt blek idag, byttes ut och in kom derbyhjälten Dardan Rexhepi. Detta var i slutminutrarna och han fann inte tillräckligt med tid och tillfällen för att vara till någon större nytta.
Malmö fick åter se sig besegrade i huvudstaden.
- - - - - - -
Roland Nilsson använde alltså alla sina möjligheter att lägga fram några av sina äss på plan. Men kanske vid fel tillfällen och kanske hade dessa äss fel baksida? Jag tycker själv att Aubynn inte stack ut speciellet mycket och kunde nog förbli bänknötare matchen ut utan större problem. Dardan fick för lite tid för att kunna sätta sig in i matchsituationen. Det enda lyckade bytet var nog Molins som ersatte en trött Jille och som även kom in vid rätt tidpunkt sprakande av energi.
Om vår breda trupp ska tolkas som lyxproblem måste Rolle spela sina kort rätt. Annars raderas nog de tre första bokstäverna ur tolkningen. Men Rolle vet vad han gör, så mina spekulationer är inte till för att på något sätt misstro vår coach. Keep up the good work Mr.R.
Malmö FF, i med-och motgång!
Himmelsblå lyxpromblem
I morgon inleds en ny vecka med Malmömatch. Vi ska gästa formtoppade Djurgården IF:s hemmaplan på Stockholm Stadion och förhoppningsvis lägga tre fina pinnar till vår välformade hög längst upp i Allsvenskans tabell. Dock tror jag Rolle lider av något som man kort och gott kallar för lyxproblem.
Lyxproblem, det är alltså inget negativt som jag anser det. Inte i detta läge i alla fall. Det handlar om att Malmö FF:s trupp har en otrolig bredd. Rolle har förmånen att välja och vraka, mixa och matcha hur som helst och ändå kunna ställa upp en näst intill oslagbar startelva. Hur många klubbar har den möjligheten i Sverige? Det finns 1, Malmö FF.
Så om nu jag ska försöka välja och vraka i denna godispåse av spelare så tror jag att mina fingrar skulle dras till dessa elva:
Dahlin
Ulrich-DA-Jansson-Ricardinho
Hamad-Wilton-Ivo-Durmaz?
Agon-Larsson
Dahlin är självklar i mål, bara hans rygg pallar.
På backlinjen är DA som vanligt som gjuten. Denna gång då Yago både är avstängd och skadad, ska jag nog äntligen få se unge Pontus Jansson från start igen som där med får bilda mittbackslås med Danne. Ulrich Vincents bör vara tillbaka i morgon efter sin skadeperiod.
Mittfältet har jag ett frågetecken på ja. Vet inte om det kommer rätas ut innan i morgon. Jag hade tänkt mig Durmaz där men Molins gjorde en ypperligt bra match i Onsdags och kanske förtjänar att spela. Men jag tror på ett inhopp om så är fallet. Durmaz agerade klockrent under derbyt. Inte värd att petas ur startelvan.
Som alltid måste jag få påpeka våra två motorer som driver lagmaskinen framåt - Wilton och Ivo. Disiplinerade och riktiga fighters. Dessa två är inga att skojja om. All love to you guys.
Sist men inte minst våra anfallare. För någon vecka sen hade jag sagt Agon och Larsson utan att tveka. Men en ung talang vid namn Dardan Rexhepi har fått mig att svammla på tanjenterna när jag placerar de två förstnämnda på offensiven. Är det inte värt med ett försök till för Dardan från start? Det skulle vara spännande. Men jag tror ändå att Rexhepi får ligga och vila i rockärmen på Rolle och kanske hoppa in i andra halvlek.
- - - - - -
Jag tror inte att Rolle har en kortlek med identiska baksidor om man vänder på korten. Han har samlat ihop alla äss han hittat i lådor och skåp i en stor bunt som han lätt kan sätta till spel när han ser att det behövs. Dock har han bara 3 möjligheter att använda sig av de alla. Det är där skon kniper och får lyxen att kallas för ett problem.
Djurgården - Ni må vara formtoppade, men det är vi med. Ruggit heta.
Våra lyxproblem, er mardröm.
Jag älskar Malmö FF,
Så det räcker och blir över.
Ibland rinner tiden bara iväg
Fick höra massor av intressant historier om när hon startade supporterklubben i Stockholm. Det roligaste var nog när hon berättade om ett tifo som det skulle göra på Stockholm Stadion i en match mot Djurgården. Tifot bestod i huvudsak av ballonger som de i styrelsen själva skulle knyta. För att inte nöta bort huden från fingrarna , fick de alla tejpa samtiliga fingrar. Jag fick mig ett gott skratt må jag säga.
Den matchen var även Zlatan med i truppen och jag stod med avundsjuk min och lyssnade på Åsa när hon berättade om hur söt han varit och hur de 3 tjejerna i ledningen av styrelsen av supporterklubben tog på sig alla ärenden in till omklädningsrummen den matchen..Ja du Åsa, jag är avundsjuk på dig. Du har upplevt klart mycket mer Malmö-fotboll live än mig. Men jag har nästan ett helt liv framför mig med himmelsblått leverne framför mig, så jag misströsta icke.
Jag är mycket nöjd med mitt bakomkulisserna-sällskap!
BILJETTERNA ÄR BOKADE!!
Jag kommer sitta precis vid "Roys hörna" och sjunga med klacken under mig. Hur mycket kan det bli egentligen?
Ge mig November nu!
Tack till er alla som givit mig denna möjlighet, ni har uppfyllt en dröm. Min dröm!
Hurra!
...så jag satte på inspelningen av derbyt. Var riktigt nöjd med mig själv när jag kom på det. Det var verkligen en humörhöjare! Det var inte så mycket sämre att se det två dagar efter heller faktiskt. Rysningar och tårar framkallades både vid tifot, målen och slutsignalen. Underbart!
Dagen fortgick och så var det dags för att åka iväg för kvällens föreställning. Väl där stötte jag på Åsa Jinder. Sist vi sågs, var vi sinnes nervösa inför derbyt. Jag hade berättat om Agons och Larssons avstägningar vilket gjorde oss båda väldigt tveksamma till hur det hela skulle sluta på Onsdags kvällen.
Det första jag gjorde när jag såg Åsa idag var att ropa " Åsa, det gick ju!!". Hon sträckte armarna mot taket och utbrast glatt " Ja, vi vann!". Otroligt härlig känsla.
Musikalen rullade igång och bakom scen pladdrade vi på om Malmö FF. Äntligen någon att prata om det med. Hurra för Åsa! Hurra för Malmö FF!
Förövrigt gick kvällens föreställning väldigt bra. Mest folk hittills!
Ikväll kommer båda brorsorna hem också. Galet kul!
Höll ögonen öppna för nästa inlägg...Ett avslöjande av vad som satte guldkant på denna fredag kommer!
Dagen efter matchernas match.
Till slut fann jag dock ro att sova, men självklart med ett brett leende. Till en början i alla fall...Sömnen kom i intervaller. En förbaskad snuva gjorde sig till besvär och när jag tvärt fick sätta mig upp på grund av hosta, som höll på att få upp gallan i magen på mig, så blev sömnen väldigt ostabil i natt. Det bidrog till en väldigt långdragen dag. Kan även ha berott på regnet och att fullmånen ska ha lyst i nattmörkret. Men hade jag bott i Malmö hade dessa problem tagits med en klackspark. Då hade jag med glädje kunnat prata om gårdagens toppstrid och serieledningen. Men här i Bollnäs fanns inte en själ som ville prata Malmö FF med mig. Det är hemskt! Tog jag upp det så bemöttes orden bara med suckar. Det är då den där otympliga hopplösheten tar an.
Men jag hade ändå min blå himmel och matchernas match i huvudet. Den fördelen hade ingen annan i stan.
I alla fall. Matchen. Årtiondets eller kanske århundradets. Kroppen var fylld av nervositet blandad med förväntan när jag beslagtog husets vardagsrum under gårdagskvällen. Med andan i halsen efter en stressad cykeltur från ett möte som slutat halv åtta, så sjönk jag i hop med en pust i fåtöljen och satte igång både TV och dator. Tv:n av det naturliga skälet för att se den omtalade tillställningen och datorn för att kunna använda mig av Livekollen.se för att kunna slänga in kommentarer om matchen där. Den ultimatat lösningen för oss utan derbybiljett!
Tårsamlingen i ögonen uppstod många gånger under kvällen. Första gången var nog när hymnen rullade i gång och ett bländande vackert tifo uppstod på läktaren. HIF hade inte misslyckats med sitt. Nej, tvärtom. Det var väldigt "snyggt". Men Malmö FF:s var svårt att slå. Tusentals flaggor i vita och himmelsblå kulörer prydde MFF sektionerna. Detta tillsammans med hymnen gjorde det svårt för håret på armarna att ligga ner. Rätt upp stod det och tårarna var nära att bana ner för kinderna. Vackert. Otroligt bra jobb!
Domaren pressade samman läpparna och startsignalen ljöd över Stadion med en publiksiffra uppemot 24 000 kvällen till ära.
Tempot var högt redan från start och Malmö testade Hansson i HIF-målet ett antal gånger under den första kvarten. Målchanserna brändes dock om och om igen. Men med den farten såg allt bra ut. Riktigt bra. Precis när allt kändes som bäst så satt bollen i nät. REXHEPI! Underbart att se denna unga talang träda fram på den avstängde Agons plats och säkert trycka in bollen framför MFF-klacken.
Trycket på läktarna var sannerligen något utöver det vanliga. Men det mesta stod helt klart den himmelsblå sektionen för. Var knappt så man kunde urskilja HIF-klacken alls. Särskilt inte efter 1-0 målet, när Malmö-fansen verkligen toppade.
Halsti som hade ersatt Ulrich till höger på backlinjen, skötte sig mycket bra. Felfritt skulle jag vilja påstå av det jag såg. Han hamnade inte i något större fokus, men han bidrog positivt till backlinjen. Absolut. Vilket blev viktigt då Yago verkade få någon typ av bristning eller liknande i låret och fick lämna planen liggandes på bår. Trist.
Ponne blev inbytt. Något jag var väldigt tveksam till efter ett långt matchupphåll för den unge backen. Men det var ju den mest logiska lösningen och efter att ha sett han spela några minuter, trivdes jag alldeles ypperligt med det.
Första 45 rullade på i ett himmelsblått övertag. Det måste varit en av de absolut främsta halvlekarna i svensk fotbollshistoria. HIF hade inte speciellt många övertygande chanser och " Sundets pärla" glänste inte alls på samma sätt som Malmö.
I paus spelades både "Ingen himmel..." och "Hela världen". Hemma satt jag glatt och sjöng med.
När domarpipan åter ljöd, såg man supportrar som fortafanrande letade sig till sina platser. Men halvtids vilan var slut och mitt vattenglas påfyllt. Tempot var inte alls desamma som i första när bollen sattes i rullning mellan lagen. Stämningen på läktarna höll dock i sig.
HIF skapade några riktigt farliga chanser. "Den heta" Gerndt kom över på offensiv planhalva och utmanade ett antal gånger, men lyckades aldrig riktigt. Men matchens hjälte (enligt mig) stod mellan stolparna och gjorde makalösa insatser och spikade igen målburen. Jag vet inte hur många gånger jag utropade komplimanger och tack till Dahlin igår. Jag tappade räkningen tidigt. Jisses vilken match killen gjorde, lysande! Gerndt däremot, blek som en fis. Underpresterande enligt mig.
När cirka 20 minuter av matchen återstod byttes Hamad ut och Aubynn-veteranen kom in. Detta bara några få minuter efter att HIF bytt ut Lindström (som gjort en bra match, men som började bli rejält trött) mot Sundin.
Wilton misslyckades rejält med en frispark och Durmaz lyckades med en klockren brytning i ett vasst HIF-anfall. Det gick lite mer upp och ned i andra halvlek alltså.
90 minuter hade passerat och Malmö hade fortfarande ledningen i sina händer. Slut minutrarana är alltid lika jobbiga. Det är då man kan förlora en ledning med ett "sista minuten" mål eller har chans att reducera vid underläge. Jag satt på helspänn. Men så, dyker Rexhepi upp på offensiven igen och paralellt med hon ljupledslöper Wilton. "D- rex" passar och Wilton tar emot och skjuter säkert in den i förbi Hansson.
Jag andades ut och brast ut i glädjerop. Det ögonblicket är obeskrivbart. Hela Malmö vårlar och Rolle sträcker armarna mot himmelen och jublar. Oslagbart ögonblick. Tror endast att ett ögonblick kommer kunna slå detta. Det är när guldet går till Malmö i höst. Då ska jag vara på plats.
Wilton dansade segerdans och på läktaren ljöd fansen " hoppa om ni älskar Malmö F-F..."
Jag hoppade, gjorde ni?
EXTAS, KÄRLEK & SEGER
* Johan Dahlin. Vilken kille, vilken match! Det värmde i hjärtat att se dig agera på planen idag. Matchens lirare?
* Ivo , älskade Ivo. Vilken fighter!
* Tifot fick det att ställa sig på armarna och tåra sig i ögonen. Det var det maffigaste jag någonsin skådat på en läktare. Supportrarna var verkligen MFF:s 12:te spelare denna match.Underbart bra jobb!
Jag har hoppat tillsammans med ett hav himmelsblå supportrar ikväll. Dock ensam i mitt vardagsrum. Men det gick defenitivt inte att sitta stilla när "hoppa om ni älskar Malmö F-F" ljöd från läktaren.
* Gerndt, var höll du hus ikväll? Kröp du i en himmelsblå tröja och gjorde målen bakom ryggen på ditt lag
eller var du så borta som du såg ut att vara? Riktigt chockad av denna underprestation.
* Yago, aj! Ingen rolig syn att se dig hoppandes på kryckor. Repa dig snabbt. Ponne gjorde ett fullt godkänt inhopp!
* Det var lika surt att skåda matchen hemma från soffan som jag trodde det skulle vara. Dock neutraliserade en sjukt bra uppdatering på Livekollen och en bra TV- sändning surhetsgraden rejält. Underhållning på hög nivå!
* Trots brister i start elvan, så har vi nu segern i hamn. Hur underbart är inte det? Ett gott bevis nog för att vår trupp är otoligt bred oh talangfull.
Schack matt! 2-0. Min torsdag kommer nog bli en av de mest underbara dagarna på länge. Alla som misstrodde Malmö FF kan nu gott och väl få lida av mitt stolta leende i morgon.
Några slutliga tack.
- Rexhepi och Figuiredo - Tack för målen!
- Helsingborgs IF - Tack för en väldigt underhållande match. Första halvlek var nog den bästa i Allsvenskans historia. Underbart.
- Malmö FF supportarar- Tack för det imponernade tifot som gav mig rysningar i hela kroppen och för det enorma trycket på läktarna. Jag ser framemot att få dela läktare med er i November.
- Malmö FF lagmaskin - TACK FÖR ALLT NI GER. VI ÄLSKAR ER!
Ber om ursäkt för ett mycket taffligt inlägg. En match som denna förtjänar bättre efterord än så här, det är jag fullt medveten om. Skall försöka återkomma med en matchrapport om jag får tid.
Guldet ska som bekant him!
Jag älskar Malmö FF.
Malmö FF mot "äckelrivalerna".
11 September. En dag som förknippats med sorg sedan 2001. Teroristdåd mot tvillingtornen och Sveriges förra utrikesminister Anna Lindh mördad detta datum, olika år. Förra året begravdes min älskade farbror detta datum. Men i år då, hände det något då? Nej, inget speciellt va?
JO! Malmö FF:s två absolut bästa anfallare blev avstängda i matchen mot Åtvid och lyckades heller inte besegra jumbolaget utan fick reducera och nöja sig med en pinne. Det var årets nine-eleven-sorg.
Hur ska då pjäserna ställas upp på brädet för att Rolle ska kunna få ropa "Shack matt!" mot det rödblå båset i morgon efter att pipan ljudit för sista gången? Jadu, det är ju Rolles egen uppgift att klura ut det. Men spekulationerna är många när avstängningar och skador drar ner på möjligheterna.
Det ska bli spännande att se hur startelvan kommer att forma sig när varken Mehmeti eller Larsson finns som alternativ offensivt. Mycket tråkigt. Men jag ställer mig ändå positiv till nya möjligheter och formationer. Dörren är öppen Rolle! Vår trupp är bred. Tror åtminstonde på Molins på topp, sen Alex eller Dardan. Nyckelspelarna finns på mitten-mitten. Ivo och Wilton. Jag tror att spelet kommer att grundas där och att det vore vansinne att rubba någon av dessa. Kantspelet med bland andra Ricardinho och Hamad kommer likväl spela en stor roll i det hela. Sen skadar det ju inte att vi har en av Sveriges absolut främsta målvakter mellan stolparna och en kapten att känna oss trygga med på defensiven. Dock är vår danske vän Ulrich till höger på backlinjen, skadad och kommer då förmodligen ersättas av en finnepinne vid namn Halsti.
Alltså gissar jag på följande start elva:
Dahlin
Halsti-DA-Yago-Ricardinho
Hamad-Wilton-Ivo-Durmaz
Molins-Dardan/Alex
Som sagt, dörren är öppen Rolle! Detta skall gå. Framåt Malmö!
En bra startelva är en grej. Den viktigaste för en bra match på plan. Men det är en till match som ska pågå samtidigt, på samma arena. PÅ LÄKTARNA! Den matchen tror jag, nästan vet jag att Malmö FF kommer vinna lätt.
Stadion kommer fyllas till varenda kvadrat centimeter, största dels i himmelsblått. Ett under till tifo kommer som vanligt pryda läktarna. Fast denna gång tror jag på något extra exceptionellt. Mina förväntningar är skyhöga. Jag kommer göra tappra försök för att överrösta tv:n. Jag ska heja så det hörs till Malmö. Jag finns med på Stadion i tankarna. Jag lovar.
Dock finns risken att en gnagande ångest och avundsjuka kommer dra ner på känslan.
Jag kunde ha varit där. Jag hade två biljetter bokade till mig. Planerna att åka till Malmö på Onsdag fanns. Men mitt i en vecka bland ett flertal träningar, musikal föreställningar och plugg är det inte lätt för en högstadieelev att ge sig av på en resa på närmare 200 mil på två dagar. Särskilt inte själv. Så dessa planer skrotades. Istället har en värdig vinnare av en väldigt bra skrivartävling biljetterna i sin hand och jag kommer sitta uppkrupen i en fåtölj istället. Uppgivet kommer jag sitta och jämföra mitt tomma vardagsrum med bilderna på TV. Jag längtar lika mycket som jag gruvar mig. Men det är bara att bita ihop. Jag kommer ju ändå ha möjlighet att se matchen. Det är inte alla gånger.
I morgon kan vara den avgörande matchen. Den som vinner i morgon, kan vara den som vinner guldet 2010. Så må vinnaren vara värdig. Det vill säga Malmö FF.
Jag avslutar på ett liknande sätt som Simon Pålsson i hans senaste inlägg.
Guldet ska him!
Back with some...something.
Detta är Clara som äntligen fått tid för ett blogginlägg som sitter vid tanjentbord och knappar. Jag lovar. Det är ingen zombie eller annat icke-levande som tagit vid framför skärmen. Bara en väldigt upptagen, men ack så glad Clara. Som en studerande högstadieelev med en schitzad fritid som får delas upp på musikalrep, plugg, träningar, kärleken till Malmö FF samt försök till socialt umgänge med omgivningen, har hon inte hunnit skriva något under veckan som passerat. Det händer saker hela tiden och bloggen hamnar i kläm. Hon tänkte därför försöka göra någon slags sammanfattning på den gångna veckan och tankarna som uppstått unders dess förlopp. Hon ska även sluta prata om sig själv i tredje person. Let's go!
* Efter en himmelens massa musikalrep, har både VIP- premiären och den officiella premiären av Musikalen Annie, gått av stapeln. Den sistnämnda hölls ikväll. Det är underbart att vara igång. Nu återstår 9 härliga föreställningar de tre kommande helgerna. Redan taggad för morgondagens.
* Det är som för många bekant landslagsuppehåll i Allsvenskan. Min Malmö FF-abstinens tar fart på nytt om och om igen! Dock lindrades den en aning då jag fick se vackra Stadion i Malmö på TV. Sverige - San Marino var vad det handlade om. Hamrén med sin mycket intressanta och underhållande trupp ställde upp framför motståndet som platsar i Serie D i Italien ungefär. Lätt match. Sverige höll nollan och gjorde hela 6 mål. Varav två gjordes av "the King". Han förkärnar dock en egen punkt...
* Zlatan "Kungen" Ibrahimovic. Mannen lirar. Han är fotboll. Hans kött och blod är gjort för att fylla en fotbolls-stjärnas kropp och inget annat. Mannen är stor, men trots sin storhet visar han respekt. Han ter sig som en stjärna ska. Stort och divigt med full kontroll. På planen är han överallt och ingenstans, oftast i precis rätt tillfällen. I Malmö är han hemma. I Sverige är han kung av svensk fotboll. Detta tar mig in till nästa punkt...Zlatan is the man!
* Om kungen av svensk fotboll är hemma i Malmö, faller det sig logiskt att göra Malmö till huvudstaden av svensk fotboll. Inte sant? Det gynnar ju inte mig, som bor 100 mil därifrån. Men det är en väldigt bra tanke som jag själv format om jag får säga det själv. Stadion skulle kunna bli nationalarenan för landskamper. En samlingspunkt för svensk fotboll, men som också drar till sig andra kulturer. Bygget i sig bör uppmärksammas och besökas av många. It's worth to think about, isn't it?
* Något som slagit mig under veckan är att jag verkligen inte har någon koll på politiken och partierna inför årets val. Jag får ju inte rösta, men ett skolval ska bli av. Men då måste jag skaffa mig lite koll först. Jag har fått för mig att jag står på de Rödgrönas sida. Utan att veta vad som skiljer de två blocken åt, så är ju det helt absurt. Shape up! Ska göra något åt detta. Jag ska ju bli stadsminister enligt några knasiga klasskamrater...
* Vi nior på skolan håller på med ett kombinerat SO/NO projekt just nu. Ämnet är HIV och AIDS. Det är en tävling som alla landets nior och gymnasieklasser får delta i. Priset är ett stipendium på hundratusen kronor som vi ska välja vad det ska gå till. Min grupp har valt att göra en tidning och jag är en av personerna i redaktionsgruppen. Kan bli riktigt bra som det ser ut nu. Bra initiativ att delta i detta! Frågorna kring ämnet bör uppmärksammas mer.
* Sista punkten får bli en framtids-punkt. Den handlar om i morgon då Malmö FF tar sig an Åtvidaberg på Kopparvallen. Det ska enligt pappret vara en barnlek för Malmö. Men matchen är inte mindre viktig för det. 3 raka pinnar ska läggas till samlingen. Det är ett måste. Det är dock ingen fråga om saken att onsdagens match ligger och myser i många himmelsblå huvuden. Dagen med stort D. Derby-dagen. Malmö FF kontrar Helsingborgs IF. Ja, det är stort och det kommer bli en historisk match. Men, en match i taget som det så fint heter. Fokus måste läggas på vad som ska göras på Kopparvallen i morgon först. Sen kan alla börja ladda och bli nervösa inför "the D-day". Det krävs närvaro både psykiskt och fysiskt i morgon. Det krävs respekt. Framåt Malmö!
Jag själv kommer inte kunna se matchen då jag har föreställning. Jag och Åsa Jinder får försöka ta reda på resultet och förhoppningsvis och troligtvis glädjas åt det tillsammans. Jag är faktiskt den som uppdaterat Åsa senaste tiden om Malmö FF:s läge och matcher. Det är ett väldigt trevligt bakom-kulisserna-snack vi har skaffat oss. Skönt med lite himmelsblått umgänge i omklädningsrummet.
Innan jag avslutar detta comeback-inlägg ska jag länka ett njutbart klipp på youtube. Vårsågoda! Nämnvärt är att tjejen bara är 11 år.
Tack för mig!
"Tunn som en rögad ål...
Det blev en snöpplig förlust för det svenska U21-landslaget mot Israel. 1-2, inget vidare slutresultat eller formbesked från kommande generation av A-landslaget. Eller egentligen ska jag ju inte säga något eftersom jag inte såg matchen. Jag befann mig på annat håll och busade med sånt som vi ungdomar gör. Fast det har inte med saken att göra. Ska försöka hålla mig till det som skall sägas från och med nu...
Så...Kanske inget vidare formbesked av U21-spelarna i gulblått nej. Men, en utav de visade dock ännu ett klartecken på stjärnform. Agon Mehmeti. Vår rögade ål!
Fick ett sms av pappa där det stod "score av rögade ålen". Han är ganska omtalad i vår familj, då jag ganska ofta får för mig att sjunga en snutt av klackens hyllningsramsa tillägnand Agon, bara för att vara lite dryg mot päronen. Konstigt nog var det min bror som lärde mig den. Han kunde den innan mig. Men hur det kommer sig vet jag inte och det är en annan historia (nära att komma av mig IGEN! Suck). Detta är en historia om Agon Mehmeti som just nu förmodligen gör en av sina bästa säsonger under sin gångna och kommande karriär som spelare. Dessutom som spelare i himmelsblå tröja. Tacka för de'.
Jag tycker MFF:s plats uppe på tronen av Allsvenskan bara blir mer och mer självklar. Det är där vi hör hemma!
Störst,bäst och vackrast. Malmö FF.
Min himmel är alltid blå.
En sjungande och trallande Clara har levt sig igenom denna dag med ett brett leende på läpparna. Hur skönt som helst! Jag har kommit på att hur mycket moln som än befinner sig på himmelen ovan mitt huvud, så finns den blå himmelen alltid där ändå. Ingenting kan ändra på det och inte detta heller :
Jag är en trogen supporter till mitt älskade Malmö FF. Jag kan göra vad som helst för att bevisa det för den som tvivlar. Try me!
Jag ska till Malmö. Till Stadion. Se de himmelsblå hjältarna kriga för guldet. Stå/sitta där bakom. Sjunga, ljubla och njuta. Det är ett faktum nu när tågbiljetterna är bokade. Ingen dröm. Ett faktum.
Zlatan har gjort ett val. Ett bra val enligt mig. Han har lämnat Barcelona och "filosofen" bakom sig. IN YOUR FACE, PEP. HA HA! Ruggit spännande utlåtanden på presskonferansen,så ska en slipsten dras Zlatanius!
Let's rock ass at Råsunda tomorrow, right?
I morgon är det Fredag. Slutar skolan redan klockan 13.10. Musikalrep inställt. Var det någon som sa fritid? Kan du ge dig sjutton på att det var. För det var jag! Carpe diem. Catch the day. Fånga dagen. Hell yeah. U.N.D.E.R.B.A.R.T.
Jag älskar Malmö FF. Det är ett sånt där "sist men inte minst". För det kan ingen ändra på. DET är ett faktum om något.
Jag tänker inte säga så mycket mer än så. Tycker jag lyckats med en ordentlig "shape up" sen gårdagens ångestfyllda inlägg. Jag skyller på en förkylning, som håller på att flyga sin kos, för det.
Nu ska den himmelsblå hymnen få ljuda och där med avrunda min dag. Bara för att...
...jag älskar Malmö FF.
Himmelsblå abstinens...IGEN!
Det är svårt att inleda ett blogginlägg. Man skriver några rader, suddar ut allt. Börjar om på nytt och upprepar samma process om och om igen. Till slut har man tappat greppet om vad som man ville ha sagt. Men just nu förstår jag inte varför det är svårt att inleda inlägget. Jag vet ju exakt vad jag vill ha ur mig och jag kom precis på att jag redan skrivit onödigt långt. För det enda som skulle behöva vara markerat i fetstil och därmed vara tänkt som en inledning/ingress/sammanfattning, kalla det vad du vill, är "JAG HAR ABSTINENS, TA MIG TILL MALMÖ...NU!" För där har vi det som behövs för att ni ska få ett hum om vad som här närmast väntar om ni fortsätter läsa.
Jag är förtillfället en glad och stolt Malmö FF-supporter. Det är himmelsblå färger som klär allsvenskans första plats. Laget är oerhört starkt. Det räcker ju bara med att nämna namn som : Pekalski, Wilton, Ricardinho, Agon, Daniel Andersson och Dahlin (för att bara nämna några då) för att få folk att inse hur bra resurser vi har i detta lag. Ett lag som har kapacitet till att få motståndare till Stadion på ben skakande av spänning och nervositet. Men också kapaciteten till att bjuda på väldigt underhållande fotboll. Man bör inte kunna annat än sträcka på sig och spatsera runt med ett glatt leende på läpparna som supporter för Malmö FF i nuläget.
Dock så har jag förmågan att göra det ändå. Jag har senast i dag gått omkring som ett surmulet åskmoln och gnält.Detta beroende på förkylningen som tagit beslag på kroppen och även ett ruggigt dåligt schema som verkar vara tänkt att ta kål på en. Okej, nu överdrev jag. Men begreppet håltimmar borde inte få förekomma på högstadie-scheman för små skolor som jag går på. Vansinne! Nu håller jag på att spåra ur igen...vart var jag påväg nu då?
Jo. Det är inte bara ett dåligt schema, som bidrar till snålt med fritid som får mig att "hänga läpp" (urgulligt begrepp!) trots att MFF sitter på tronen av Allsvenskan. Det har att göra med att min Malmö FF-själ är undernärd som bara den. Jag hade inte en chans att se Elfsborg matchen, då jag varken hade tid (musikalrep) eller rätt kanaler för att spela in matchen. Kommande matchen mot Åtvid är mitt under förberedelserna inför föreställning av musikalen.Så även matchen mot Göteborg den 26/9.
Men den jobbigaste delen ligger nog ändå kring den omtalade matchen mot HeIF. Bara tanken av att jag hade två biljetter reserverade till denna match, som jag nu inte har tillgång till längre,framkallar ångest. Jag kommer sitta i soffan och bittert tänka " där kunde jag varit". Jag vet det redan nu. Dock gick inte tiden ihop för att hinna med en resa ner till Malmö denna dag. Istället blir det sista matchen mot Mjällby. Guldmatchen? Absolut inget att skämta om det heller, nej nej. Ohnej! Det är en ära att ha en resa till Malmö bokad till denna novemberdag då vi har möjlighet att kamma hem guldet. Men jag vet att känslan i magen när jag ser derbyt på TV:n ändå inte kommer vara särskilt trevlig.
När tiden inte räcker till för att kunna se MFF-matcher på TV äns en gång, så växer ett gnagande inom mig. Ett gnagande som får mig att känna mig som en icke-aktiv supporter. En som utnämner sig att vara supporter bara för att laget just nu genomgår enormt stora framgångar. En så kallas "medgångs-supporter". Jag blir tokig av detta. Hur ska jag kunna bevisa att jag på riktigt älskar Malmö FF och hela den himmelsblå familjen? Hur ska jag kunna bevisa att jag följer mitt lag i både med-och motgång? Svaret på frågorna är det jag just precis just nu har framför mig. En text på min blogg där jag förtvivlat försöker beskriva min oerhört jobbiga MFF-abstinens.
Lyckas jag? Jag vet inte. Det är sent och jag är sliten. Det jag skrivit är lååångt och fladdrigt. Men det är bara ett tappert försök för att bli av med lite förtvivlan och dåligt samvete. Missnöjet av upplägget i inlägget är stort, men det får helt enkelt duga. Ni får själv avgöra vad ni tycker om det mycket hattiga inlägget.
Jag älskar Malmö FF!
Go'natt...
Snörvel av ofrivillig förälskelse.
Nästa Fredag (10/9) är den stora premiären av musikalen Annie. Det är en stor ensemble på över 50 pers som tillsammans ska inta scen i Alfta tennishall. Det låter väldigt amatörmässigt att hålla till i en sunkig tennishall. Dock är det grymma scenarbetare som har byggt en alldeles fantastisk scen. Jag personligen har haft ståpäls på armarna flera gånger om under de senaste repetionerna. Nu när ljus och ljud börjar fungera hyffsat så börjar man se en helhet som är mycket häftig. Känslan av att få vara med och stå på scen tillsammans med namn som Åsa Jinder och Jonas Otter bland andra är även den mycket häftig. Jag trivs otroligt bra och ser fram emot kommande rep och samtliga nio föreställningar.
Föreställningsdatum :
Fre 10/9 - 19.00 Premiär
Lör 11/9 - 19.00 Allergi föreställning
Sön 12/9 - 17.00
Fre 17/9 - 19.00
Lör 18/9 - 19.00
Sön 19/9 - 17.00
Fre 24/9 - 19.00
Lör 25/9 - 19.00
Sön 26/9 - 17.00
Reptionerna kommer rulla på under alla kommande vardagar fram till premiären, så på premiärdagen ska allt sitta.
Det virus jag tidigare nämnde ska jag försöka kurréra mig från så fort som möjligt. Jag tror dock inte min kropp har blivit rättvist behandlad. En promenad i ösregn då min uppgift var att räkna samtliga stolpar i ett elljus-spår, när övriga i klassen hade idrott gjorde mina kläder drypande blöta och mig darrande av kyla. Att dagen efter besluta sig vara med på idrotten kanske inte heller var ett särskilt klokt beslut. Det var fys som stod på schemat och tunga styrke-och konditionsövningar fick mig att låta som ett brumande elvärk strax efteråt. Men men, man måste ju våga testa för att veta vad som är rätt och fel. Inte sant?
Nu så är det nog med musikal- och virussnack. Tänkte nämligen försöka hinna med ett till inlägg innan kvällen är över. För den himmelsblå abstinensen har bannemig också slagit till och blivit förälskad i mig. Attans vad popis man blivit...
