Efter DIF-MFF
92 minuter tämligen tam fotboll spelades på Stockholm Stadion ikväll och Malmö fick till sist inse att de tre pinnar de kämpade för inte skulle läggas till samlingen denna kväll. Istället tog DIF glatt emot dem efter 1-0 i ett tidigt matchskede och Malmö fick se sig besegerade.
Gårdagens startelva jag chansade på, sprack redan på målvaktsfronten då Dahlin fick lämna skadebesked precis innan matchstart. Denna gång tycks det vara låret? Dejan fick istället den tunga uppgiften att ersätta en av Sveriges bästa målvakter mellan stolparna. Det kan inte ha varit lätt.
Det såg trökt ut redan från start för Malmö. Djurgården visade vilja och kämparglöd från minut ett, medans Malmö fortfarande tycktes vara uppe och svävade bland moln efter derbyvinsten i Onsdags. Icke acceptablet. Men som många sagt så är det inte många av oss supportrar som inte hunnit landa ännu och spelarna är inte mer än människor.
1-0 kom 24 minuter in i matchen av Djurgården och av en spelare döpt till ett namn som jag inte ens tänker försöka stava. Dejan hängde inte med och såg bollen passera honom.
Rolle såg dock förhållande vis lugn ut och bjöd på ett och annat leende. Kanske av ren nervositet? Vad vet jag.
Malmös defensiv läckte och hade inte gosat ihop sig ordentligt med Dejan och Pontus som inte funnits med i startelvan på länge. Tryggheten saknades.
Hela truppen var splittad och samspelet lyste med sin frånvaro. Agon och DL var punktmarkerade med minst en gubbe vid varje anfall och hade stora problem att ta sig förbi Stockholmsförsvaret.
Durmaz var den som stack ut ur mängden under första halvlek enligt mig. Han skötte sig exemplarist på sin kant. Dock såg Jille sliten ut på motsatt kant och jag anade ett inhopp av Molins till andra halvlek, vilket även utfördes tillsammans med Aubynn som också fick chans i denna match.
Jag började hoppas på ett samspel mellan Agon och Molins. Ett och annat vasst anfall lyckades de koka ihop men det räckte inte ända fram.
Snart lyste paniken i Rolles ögon som började mana på sina mannar från sidan.
Till sist gjordes ett drastisiskt försök och min stjärna Ivo Pekalski, som varit ovanligt blek idag, byttes ut och in kom derbyhjälten Dardan Rexhepi. Detta var i slutminutrarna och han fann inte tillräckligt med tid och tillfällen för att vara till någon större nytta.
Malmö fick åter se sig besegrade i huvudstaden.
- - - - - - -
Roland Nilsson använde alltså alla sina möjligheter att lägga fram några av sina äss på plan. Men kanske vid fel tillfällen och kanske hade dessa äss fel baksida? Jag tycker själv att Aubynn inte stack ut speciellet mycket och kunde nog förbli bänknötare matchen ut utan större problem. Dardan fick för lite tid för att kunna sätta sig in i matchsituationen. Det enda lyckade bytet var nog Molins som ersatte en trött Jille och som även kom in vid rätt tidpunkt sprakande av energi.
Om vår breda trupp ska tolkas som lyxproblem måste Rolle spela sina kort rätt. Annars raderas nog de tre första bokstäverna ur tolkningen. Men Rolle vet vad han gör, så mina spekulationer är inte till för att på något sätt misstro vår coach. Keep up the good work Mr.R.
Malmö FF, i med-och motgång!
Gårdagens startelva jag chansade på, sprack redan på målvaktsfronten då Dahlin fick lämna skadebesked precis innan matchstart. Denna gång tycks det vara låret? Dejan fick istället den tunga uppgiften att ersätta en av Sveriges bästa målvakter mellan stolparna. Det kan inte ha varit lätt.
Det såg trökt ut redan från start för Malmö. Djurgården visade vilja och kämparglöd från minut ett, medans Malmö fortfarande tycktes vara uppe och svävade bland moln efter derbyvinsten i Onsdags. Icke acceptablet. Men som många sagt så är det inte många av oss supportrar som inte hunnit landa ännu och spelarna är inte mer än människor.
1-0 kom 24 minuter in i matchen av Djurgården och av en spelare döpt till ett namn som jag inte ens tänker försöka stava. Dejan hängde inte med och såg bollen passera honom.
Rolle såg dock förhållande vis lugn ut och bjöd på ett och annat leende. Kanske av ren nervositet? Vad vet jag.
Malmös defensiv läckte och hade inte gosat ihop sig ordentligt med Dejan och Pontus som inte funnits med i startelvan på länge. Tryggheten saknades.
Hela truppen var splittad och samspelet lyste med sin frånvaro. Agon och DL var punktmarkerade med minst en gubbe vid varje anfall och hade stora problem att ta sig förbi Stockholmsförsvaret.
Durmaz var den som stack ut ur mängden under första halvlek enligt mig. Han skötte sig exemplarist på sin kant. Dock såg Jille sliten ut på motsatt kant och jag anade ett inhopp av Molins till andra halvlek, vilket även utfördes tillsammans med Aubynn som också fick chans i denna match.
Jag började hoppas på ett samspel mellan Agon och Molins. Ett och annat vasst anfall lyckades de koka ihop men det räckte inte ända fram.
Snart lyste paniken i Rolles ögon som började mana på sina mannar från sidan.
Till sist gjordes ett drastisiskt försök och min stjärna Ivo Pekalski, som varit ovanligt blek idag, byttes ut och in kom derbyhjälten Dardan Rexhepi. Detta var i slutminutrarna och han fann inte tillräckligt med tid och tillfällen för att vara till någon större nytta.
Malmö fick åter se sig besegrade i huvudstaden.
- - - - - - -
Roland Nilsson använde alltså alla sina möjligheter att lägga fram några av sina äss på plan. Men kanske vid fel tillfällen och kanske hade dessa äss fel baksida? Jag tycker själv att Aubynn inte stack ut speciellet mycket och kunde nog förbli bänknötare matchen ut utan större problem. Dardan fick för lite tid för att kunna sätta sig in i matchsituationen. Det enda lyckade bytet var nog Molins som ersatte en trött Jille och som även kom in vid rätt tidpunkt sprakande av energi.
Om vår breda trupp ska tolkas som lyxproblem måste Rolle spela sina kort rätt. Annars raderas nog de tre första bokstäverna ur tolkningen. Men Rolle vet vad han gör, så mina spekulationer är inte till för att på något sätt misstro vår coach. Keep up the good work Mr.R.
Malmö FF, i med-och motgång!
Kommentarer
Trackback
