MFF-JULKALENDER
Morgondagen innebär att julmånaden är här och alla de små ivriga barn sätter på tv.n för att se första avsnittet av årets julkalender. Är det ingen mer än jag som saknar det? Julkalandern alltså. Jag började tycka att julkalendrarna bara blev dåligare och dåligare för varje år som gick, men insåg snart att det var jag som växte. För de yngre barnen var det fortfarande lika bra som alltid.
Så nu har ett antal år passerat utan att jag satt mig framför tv:n med en pepparkaksfärgad julkalander i händerna, varje december morgon för att öppna luckor och räkna ned till julafton. Men jag måste erkänna att jag saknar det. Just därför lyder min rubrik som den gör!
För från och med i morgon fram till julafton kommer ni få kika in här för att följa MIN julkalender. En något speciell, men mycket underhållande julkalender, då varje lucka kommer innehålla något från det senaste MFF-året!
En spelare, en vinst, ett mål, ett tifo eller något liknande. Varje dag kommer det finnas något nytt bakom luckorna. Vad tycks om den idén?
Ni får gärna lägga kommentarer och önska vad som ska befinna sig bakom luckorna.
Det kommer inte var någon form av rangordning på lucköppningen, så lucka nummer ett kommer inte vara botten på topplistan eller så. Utan det blir lite slumpmässigt vad som hamnar under vilken lucka.
Jag hoppas ni vill följa min MFF-julkalender och blicka tillbaka på vårat framgångsrika guldåret tillsammans med mig.
I morgon öppnar vi lucka 1, är ni med mig?
Världens bästa Zvensk
Zlatan såg trött och sliten ut idag, precis som han sagt att han faktiskt är. Han är en talang som det slipas på match efter match och som kanske fått lite av sin forna stjärnglans nedslipad och skulle för stunden behöva lite tid för att putsa till den. Jag efterlyser vila, då en till match kan bli mycket slitsam för Zlatan och därmed för Milan resterande delar av säsongen... Bara tänk på det Allergi.
Något Zlatan gjorde extremt bra idag, var att lyfta upp brassen Robinho till sitt altare. Robinho fick ta del av Zlatans kungliga spel. Kungen själv, var den som passade Robinho som med en hög tuch kunde sätta in den i bortre, om jag inte minns helt fel. Jag applåderade.
Det är när man ser denna stora svenska stjärna, som man skulle vilja vara född några år tidigare. Född lite längre söder ut också för den delen. Då kanske man skulle fått följa Zlatans uppstart i MFF och hela resan. Det går inte att få för mycket av honom.
En kväll under veckan, klickade jag mig in på Youtube och kollade in några läckra mål undertecknade av Mr.Z. Det ledde till att jag dagen efter, när jag kommit hem från skolan, plockade upp fotbollen från källaren och började dribbla och hade mig mellan blomkrukor och fåtöljer i vardagsrummet. Snacka om inspiration. Jag som inte ens spelar fotboll. Du är Kung.
Lägg märke till alla häftiga smeknamn jag givit allas våran Zlatan Ibrahimovic bara i detta inlägg : Trollkarl, Ibra-cadabra-himovic, Världens bästa zvenska, Kungen, Stjärna, Mr.Z.
Kärt barn har många namn.
Något som "pep" i mitt öra
Sådär...tillbaka till sportens värld igen, efter en snabb vändning i den kulturella estetvärlden. Det är ju trots allt säsong för rykten inom allsvenskan just nu. Det är nu de är sådär mysigt färska, även fast vissa luktar bättre än andra. Silly season kan betyda lika mycket botten som toppen för de inblandade lagen. Men nog är det spännande allt...
Vad har vi då för rykten i Malmö FF för stunden?
Det ryktas om att en föredetting vid namn Matias Concha är påväg hem från Tyskland och VfL Bochum. Dock är hans possition som ytterback ganska så upptagen av en extremt het Ulrich Vincent . Sen kan nog Stockholms järnkaminer också vara på hugget när det gäller att få tillbaka honom till klubben. Det återstår att se alltså, precis som samtliga rykten nu innan transfer fönstret är öppet.
Spekulationerna om att ÖSK-spelaren Nordin Gerzic är på väg till MFF finns också. En hottie som skulle kunna ta plats på innermittfältet. Dock ser jag ingen anledning till att byta ut våra kollektiv motorer, Ivo och Wilton där. Men mittfältare drar ofta på sig ett och annat kort och det kan krävas bra inhoppare, som t.ex Jeffery som dock har ett utgående kontrakt för stunden. Alltså känns Gerzic lite mer aktuell, när det behövs alternativ.
Sen är det ju våra nuvarande spelare också, våra guldklimpar, våra hjältar. Mästarna helt enkelt. Det är inte speciellt mycket haktappande över att det rycks och slits i många himmelsblå spelare just nu. Några som kan komma och lämna MFF är:
Daniel Larsson - Den otroligt snabba och bollskickliga anfallaren som bidragit mycket framåt för MFF under året. Någon som haft en klar utveckling och men som dock haft lite problem med prickskyttet då och då. Hur heta efterfrågningarna är vet jag inte, men kan det vara England som kallar runt hörnet tro?
Guillermo Molins - Han som fick ta plats i stället för anfallaren ovan, i derbyt mot HIF när båda våra ordinarie anfallare var avstängda. Även en yttermittfältstalang som fått glänsa en hel del i de senaste matcherna. Jag glömmer aldrig kanonkulan mot Häcken. Dina muskulösa ben är efterfrågade och de verkar som Europa väntar?
Yago Fernandez - Portugisen som kom till klubben i somras, som med sin längd nickat in ett och annat mål men annars använt den och spänsten till det defensiva spelet bredvid Kaptenen. Har skött sig utmärkt som mittback, men har ett utgående kontrakt som skaver en aning.
Joseph Elanga - Snubben som sprider glädje bland såväl spelare som supportrar. Har inte spelat allt för mycket senaste tiden, men är en viktig del i truppen på många sätt. Kontraktet går ut, men en förlängning är väl inte omöjlig?
Sen finns det spelare som Mutavzdic, Aubynn och Dejan m.fl som det ryktas om, men det var något som "Pep" till lite extra i örat som gjorde en aning ont. Pep Clotet alltså, ryktet ligger ute om att han kan komma och lämna MFF och gå vidare till HBK istället. Rolles högerhand som skapat en bredd och fått in influenser av det internationella spelet i truppen. En oerhört viktig byggsten i årets MFF-trupp. Jag hoppas att han stannar.
Så, detta var mitt första men absolut inte sista inlägg om årets Silly Season.
I'll be back soon again!
Cold Mind
Fredrik Mårtensson & Philipp Dages - Tillsammans bildar de namnet 'Cold Mind'.
Från fotbollens och bandyns värld, till något lite mer estetiskt och njutbart för öronen. Detta inlägg kommer handla om musik och ett nystartat band av två vänner från Bollnäs.
De har gått från ensamt plinkande på gitarren till samspelta spelningar på Bollnäs gator till sin egen sida på Myspace och de kommer inom snar framtid delta i musiktävlingen Rockkarusellen. De båda brinner för musiken och som band har de bara spelat tillsammans i ett fåtal veckor.
Guppen heter 'Cold Mind' och dess medlemmar är:
Philipp Dages - Sång & gitarr
Fredrik Mårtensson - Sång & Gitarr
Här är deras Myspace-sida, där du kan gå in och lyssna på deras egna låtar. Varsågod och njut!
Dessa två fina pojkar har potential att bli stora och jag önskar er lycka till i Rockkarusellen och med bandet i sig.
Ni är grymma talanger!
Svar på kommentar
"Det var väl ingen som blev förvånad av lite burop när en HIF:are vinner ett pris istället för de två MFF:arna som var nominerade till samma pris. Särskilt inte när galan hölls i Malmö. Tycker det känns som att göra en höna av en fjäder. Givetvis hade man kanske kunnat avstå från att bua, men att göra en stor deal av det hela känns bara onödigt. Hade galan varit i HBG så hade de buat åt Malmö. Rivaliteten är en del av fotbollen."
Ville bara säga det att jag själv skriver att det var väntat att liknande reaktion skulle uppkomma om just Gerndt skulle vinna på galan, i det inlägg jag skriver om händelsen. Att jag väljer att nämna det gör inte fjädern till en höna, det är bara en omtalad händelse som jag valde att tycka till om. En blogg är till för att komma med egna tankar och åsikter om ditten och datten och kommentarfältet är till för detsamma. Detta skall leda till en diskussion, och här har vi den.
Rivalitet är vardagsmat i fotbollen och något som gör den charmig. Men i detta fall tyckte jag att Gerndt förtjänade bättre. Även om jag själv hellre hade velat så en himmelsblå åtta eller tolva ta emot priset som årets allsvenske spelare.
Sen är vi olika allihopa. Jag väljer hellre att prisa en vinnare och applådera än att bua ut. Även om jag har en del saker emot honom. Sedan finns det, beviseligen, de som inte fegar och buar ut vinnaren på en gång. Vilket jag redan har kommit med en åsikt om, det är en aning lågt.
Tackar för kommentaren.
ÅÅH VI ÄR EDSBYN
Har precis kommit hem från en av de bästa bandymatcherna jag sätt på länge. EIF-VSK. Vilket spel, vilket lag, vilken stämning. Efter en 6-2-seger ligger vi nu tvåa i tabellen, med endast de grönvita 08:orna över oss. Vi är på topp, vi är på gång. Snart ska björn få vandra genom byn igen när alla vi bönder dragit till Studenternas för SM-final. Men vägen är lång, jag vet. I keep on dreaming!
Första halvlek, den var vår. Den var rödblå. Inget tvivel om saken. Edsbylaget la grunden för något som skulle bli en match i rödblå vägar, från början till start, och VSK var en aning blek. Men läget höll sig relativt jämt. Två mål mot noll var vad vi hade i ryggen när vi gick till pausvila. Matchens lirare, Daniel "fladdertröjan" Liw, smällde in 1-0 som sedan följdes upp av ett självmål för rödblå räkning.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Juniorerna gör succé! Laget har fått ett mycket stabilt och underhållande spel sedan storsatsningen av gallerspelarna.
När andra halvlek drog igång stod jag och en vän och pratade om att vi inte sett Edsbyn så här bra på länge och att det är ett helt annat lag nu än vad det var under säsongen för 2 år sedan och att höjningen blivit väldigt tydlig när man fått jobba vidare med ungefär samma spelare från förra året. Vi började föreställa oss hur bra det kunde komma att se ut till nästa år om vi får behålla laget. En man bredvid oss kom då med glädjande info om att juniorerna skrivit på 3års kontrakt. En lättnadens suck drogs och fokuset riktades åter till matchen, som drev på i rödblått övertag men även med ett VSK som började trycka på mer.
3-0 Daniel Liw - killen med rutin igen , 4-0 Simon Jansson - grym junior , 5-0 Martin Söderberg - ännu en av alla dessa lysande juniorer. Tre mål som fick oss i klacken att låta och hoppa ännu mer. Den nya låten är grym, blir en magisk stämingen och det känns som man verkligen lyfter fram hela laget med den. "VI KALLAS FÖR REDFARMERS OCH DET HÄR VÅRAN SÅNG, ÅÅH VI ÄR EDSBYN..."
VSK kontrade med 2 mål som slank in utan någon större uppståndelse. Jag såg inte en enda grönvit supporter på plats i Dina arena, så ärligt talat så märkte jag inte det första utav kontringsmålen. Vi i Red farmers tystnade aldrig och det hördes inget jubel från annat håll, så det blev två difusa reduceringar för VSK.
Vi avrundade matchen med att utöka ledningen med ytterligare ett mål, som även denna gång gjordes av en junior, vid namn Felix Pehrsson.
Efter att slutsignalen hade ljudit ut över arenan, tackade vi spelarna och de tackade oss framför läktaren, som vanligt. Fast denna gång bjöd de även oss på sälen. Alltid en stämnings höjare. Vi sjöng att vi älskar Edsbyn, vilket kom direkt från hjärtat.
Det blir bara bättre och bättre, och nu ligger vi tvåa i tabellen. Underbart! Men bollen är rund även i bandy och allt kan hända...
Efter matchen sprang jag och kompisarna upp till VIP-sektionen , där vi även jobbade i paus. Det första jag sa till pappa när jag kom upp var " Jag ska lätt göra en flagga till Simon Jansson, lätt! " - Jag är helt såld på denna unge talang. Han kan bli hur bra som helst. Jag kommer hylla dig med en flagga, så det är bara att hålla ögonen öppna till någon av de närmaste hemmamatcherna!
En underbar och viktig seger. Nu fortsätter vi på det här spåret. Tre raka vinster och den tunga förlusten mot SAIK har vi förträngt.
EDSBYN PÅ IS, VILKEN UNDERBAR SYN! HALLELUJHA, VI ÄR FRÅN BYN!!
Tre snabba...
Fotbollsgalan: Det blev väl inte riktigt så många himmelsblå priser som jag skrev här på bloggen kvällen innan. Men det vore ju rent orealistiskt. Sverige har många lirare i ligor utanför landets gränser och de är ofta dessa, som även deltar i landslaget som kammar hem folkets röster. Men jag som MFF:are blir gärna partisk och bara ser till mina egna ögonstenar. Men några av de himmelsblå fick ju i alla fall priser.
Ivo Pekalski för årets nykomling
Roland Nilsson för årets tränare
Sen var ju en av höjdpunkterna att en av Malmö FF:s absolut största profiler genom tiderna , Bog Houghton var på plats och fick Fotbollskanalens Hederspris. Något som fick hårstråna att resa sig på armarna och ögonen att fuktas av tårar som bildades av den mäktakänslan som uppstod, trots att det var en tv-ruta mellen arenan och vardagsrummet där jag satt. Men det var stort för hela klubben och det kändes väldigt speciellt.
Ska inte glömma att Guldbollen faktiskt gick till en MFF:are från grund och botten. Ibracadabra, simsallabim! Nu har du fem, och två där hemma som du själv valde att säga det. Den kaxige men ändå så ödmjuke världsstjärnan. Zlatan med hela svenska folket, som till och med befann sig på plats på galan i år, trots att han spelat det stora derbyt kvällen innan. Ingen är bättre. Grattis!
Gratulerar även Gerndt, du blev årets allsvenske spelare som jag själv trodde i söndags. Jag kanske inte uppskattat din talang så rysligt mycket under säsongen, men det hoppas jag är förståligt. Jag har imponerats i smyg.
Att du blev utbuad var på ett sätt väntat, men riktigt lågt enligt mig. Jag har fått mycket skit för det här hemma, bara för att jag är MFF:are. Men jag var snarare bland de som klappade händerna samman för dig. Gerndt har gjort en lysande säsong och förtjänade priset, även fast både nummer 8 och 12 i MFF gjort imponerande säsonger de också, utan tvekan.
Ska även gratulera alla damer i Ldb FC Malmö, som gjort en mycket imponerande och överlägsen säsong.
Häftigt att Malmö lyckades med 3 SM-guld detta år, på 100 års juebleet. Störst, bäst och vackrast!
- - - - - -
Landskamp: 0-0 blev slutreslutatet. Hyffsat av svenskarna som mötte världs 3:an, Tyskland. Fullt godkänt till och med. Vi hade ju trots allt inte Mr.Z på planen. Wernblom,årets mittfältare på fotbollsgalan, fick åter bevisa att han var värd priset och så även Gerndt som fick komma in sista 5. Snålt med speltid, men vad annat hade man väntat sig? Truppen höll nivån uppe och det fanns ingen störra anledning till att byta in honom tidigare.
En notis jag gjorde efter att jag kommit hem från träningen, var att Johan Dahlin hade fått sent besked om att han beshövdes på plats i Göteborg som andre målvakt, då Viland skadat ryggen under träningen inför matchen. Dahlin förblev bänkvärmare matchen ut, men nog kändes det bra att se honom där bredvid Hamrén i alla fall.
- - - - - -
Storslam för Byn: Edsbyns IF åkte igår ner till Uppsala och Studenternas för att utklassa Siruis totalt. Sverre nollade och lirarna från Byn fick peta in hela 6 mål. En undebar seger för glädje och självförtroende. Nu kör vi över Västerås hemma på Ön i morgon. Ställer mig förmodligen bland Red Farmers och sjunger mig hes denna gång också. Det är underbart. Heja byn!
- - - - - -
Silly Season spekuleras det en hel del om, men det har inte kommit ut något som är värt att föra en diskussion om ännu. Eller det finns det väl alltid, men jag väntar till att det händer lite mer.
Ha det bra, nu ska jag ladda med lite sömn inför morgondagens visit i Dina Arena, Edsbyns IF - Västerås.
Ciao!
Min MFF-kärlek är inte gjord av plast
Efter att min text om min upplevelse i Malmö hade publicerats på Himmelriket igår så blossade det till ordentligt från vissa håll. Tydligen är min kärlek till MFF icke trovärdig och jag är en såndär plastig medgångssupporter. Eller va?
Jag skulle vilja göra det klart en gång för alla att något så otrovärdigt och bottenlöst som en medgångssupporter kommer jag aldrig att bli. Jag ger mig aldrig in för något halvhjärtat, vad det än gäller. Då kan jag lika gärna strunta i det.
Jag vet att det är långt ifrån alla som har dessa tankar om mig. De som pratat med mig och känner mig, tvivlar inte på mitt supporterskap. Det har sett mitt brinnande intresse och min glödande kärlek och ett tydligt engagemang.
Det är de som aldrig träffat mig och inte har någon vetskap eller bakgrund om vem jag faktiskt är som kommer med dessa förutfattade meningar. Så egentligen borde jag inte bry mig. Men när mina långa texter med känsla och kärlek beskriven inte räcker för att övertala de, så är jag maktlös.
Men som jag skrev på i kommentarfältet till min text på Himmelriket igår:
Vill dock be er som misstror min kärlek till klubben att ducka om sisådär 5 år, för då kommer en riktig känga att publiceras som bevis på att jag är kvar i MFF-familjen i både med-och motgång. Även om jag självklart hoppas på att åren ska fortskrida med medgång. Men jag klara motgångar också . Jag är en trogen bandy-supporter och har upplevt många sura förluster och motgångar.
Jag stannar i den här familjen för alltid vill jag lova. Jag har hittat mitt livs fotbollskärlek. Den finns 100 mil söderut, men det förändrar ingenting. Jag är förälskad och har lagt ner enormt mycket tid för att komma in i klubben ordentligt. Jag har försökt återberättat matcher, kommit med åsikter om spelare och diskuterat olika senarion kring klubben här på bloggen, både för er som vill läsa och för min skull.
Sen utförde jag faktiskt en resa på närmare 200 mil sammanlagt för att få komma ned och se guldmatchen och dela kärleken med er där nere i Sveriges finaste stad. Det är en resa jag inte skulle lagt ned tid på om det inte vore något jag brann för som fanns vid destinationen som var målet.
De flesta i MFF-familjen har välkomnat mig med öppna armar och jag känner mig himma i Malmö med er. Tack!
Nu säger jag inte att detta inlägg kommer förändra någons uppfattning, men jag har i alla fall fått skriva av mig lite.
Tillsammans i med-och motgång, vi stöttar vårat lag, Malmö FF!
Ibracadabra!
Mannen, myten, legenden.
Ibracadabra.
Nu har du ytterligare en.
En för varje högertå.
Guldbollen 2010 är din!
Vill bara säga det att...Han kommer från Malmö!
Jag älskar din stil, yeah!
Inför fotbollsgalan 2010
Så var det äntligen bara ett drygt dygn kvar till årets fotbollsgala. En tillställning som jag alltid har kollat på genom åren men inte brytt mig speciellt mycket om i vems händer priserna hamnar. Men i år är det ändring på det. För i år har jag blivit himmelsblå och flera av våra guldklimpar i årets MFF-trupp är nominerade. Så tänkte tycka och tänka lite om detta här på bloggen. Vilket ni gärna får göra i kommentarfältet här nedan också. Let's go!
Det blir inriktat på herrarna. Har inte så stor koll på spelarna i årets andra två guldlag från Malmö. Men det kan räcka bra ändå.
_______________________
Nominerade
* Vinnaren av priset enligt mig
- Min åsikt/kommentar
_______________________
Årets målvakt, herrar: Johan Dahlin, Malmö, Pär Hansson, Helsingborg, Andreas Isaksson, PSV Eindhoven, Johan Wiland, FC Köpenhamn.
* Johan Dahlin
- De två förtstnämnda var ju som bekant med i den allsvenska guldstriden båda två och de andra två gör karriär utanför landets gränser. Självklart finns det bara en vinnare av dessa i mina himmelsblå ögon. Johan "The hero" Dahlin. En av MFF:s mest oerställiga spelare. Visst vi har målvakter som kan hoppa in när baksidorna inte håller för Dahlin, men det är fortfarande ingen som kan sköta sig lika disiplinerat, säkert och förstklassigt som honom. Han bidrar med lugn till hela laget och är viktig för lagets mentala delar också. Absolut värd detta pris.
Årets back, herrar: Daniel Andersson, Malmö, Joel Ekstrand, Helsingborg, Daniel Majstorovic, Celtic, Olof Mellberg, Olympiakos.
* Daniel Andersson
- Ja vad ska man säga. Jag är en aning partisk hittills, men också rättvis tycker jag. Malmö FF tog ändå SM-guld, så de himmelsblå spelarna är bäst i Sverige. Dock har DA inte bara konkurens av silverlagets Joel Ekstrand, utan även av två landslags- och utlandsspelare. Är det någon av dessa två som ska vara med och slåss om priset så gör det ju ingenting om han är fd. MFF:are, nej. Men jag ser dock ingen märkbar konkurans, utan våran Daniel Andersson är årets back 2010, då även han har bidragit starkt till lagets mentala trygghet. Men tekniken och spelsinnet är bländande det med. Sen ska man inte glömma att han bytte från offensiv mittfältare till back så sent som i år men ändå skött så bra. Så jag kan inte välja att ge priset till någon annan än våran Danne.
Årets mittfältare, herrar: Wilton Figueiredo, Malmö, Kim Källström, Lyon, Anders Svensson, Elfsborg, Pontus Wernbloom, AZ Alkmaar.
* Wilton Figueiredo
- Jag fortsätter vara lika himmelsblå i mina bedömningar och val som jag är i hjärtat. Men utan Wilton detta år, så hade det blivit stora läckor på mittfältet. Hans samspel med Ivo Pekalski har varit våra nycklel till den framgång som lett oss till guldet. Sjukligt viktig spelare, som kanske kommit lite i skymundan av nykomlingen Pekalskis dundergenombrott. Därför är denna underbart skickliga spelare värd cred för det han gjort för Malmö FF. Årets svenska mittfältare 2010, he is!
Årets anfallare, herrar: Alexander Gerndt, Helsingborg, Tobias Hysén, IFK Göteborg, Zlatan Ibrahimovic, Milan, Ola Toivonen, PSV Eindhoven.
* Zlatan Ibrahimovic
- Att Alexander Gerndt har gjort en imponerande stormsuccé detta år är inget jag nekar till. Allsvenskans bästa anfallare 2010 detta år. Men i och med att "kungen" är med bland nomineringarna så kan jag inte ge honom detta pris. Att han är HIF:are är inte anledningen, utan det är bara så att Zlatan Ibrahimovic fortfarande är Sveriges fotbollsregent. Det finns ingen svensk fotbollsspelare som är bättre helt enkelt. Så valet är mannen med stort Z. (Jag funderar inget om de andra två, även om viss Hysén har glänst i götet osv. Men det fanns bara två stycken jag lägger energi på här.)
Årets nykomling, herrar: John Guidetti, Manchester C, Erik Israelsson, Kalmar, Johan Larsson, Elfsborg, Ivo Pekalski, Malmö.
* Ivo Pekalski
- Han tog oss med storm skulle jag vilja säga. En nykomling som blev en nyckelspelare en bit in på säsongen. Näst intill oersättlig, även om Jeff skötte den positionen bra i sista matchen. Men Ivo Pekalski har imponerat på oss alla detta år. Det är en otroligt kunnig spelare med en mycket ljus framtid. Hoppas att han förblir himmelsblå ett par år till.
Årets spelare, allsvenskan: Daniel Andersson, Malmö, Wilton Figueiredo, do, Alexander Gerndt, Helsingborg, Anders Svensson, Elfsborg.
* Alexander Gerndt
- Trots att två himmelsblå pågar har chans till denna titel, så är jag villig att ge dig denna utmärkelse. Även om det tar emot. Men jag har erkänt det tidigare här på bloggen. Du är bra, Alexander Gerndt. I och med att ag tror att du har svårt att ta priset som bästa anfallare där du har svår konkurens i form av den folkkäre, f.d malmöpågen, Zlatan "the man" Ibrahimovic, så är du värd ett pris i alla fall. Som vinnare av skytteligan och ett skrämande bra spel så vågar jag nog ge dig det hedersvärda priset, "årets spelare,allsvenskan". Dock har du stor konkurens av två himmelsblå pågar. Men du har helt klart tagit mer plats både på planen och i media än vad Danne och Wilton har detta år. De har jobbat i tystnad och på ett diskret sätt drivit Malmö FF till guldet. Men då jag tycker att du är värd ett pris och har delat ut ett varsitt till mina guldklimpar, så utser jag dig till årets allsvenske spelare 2010. Med en aning motvilja inblandad i det hela.
Årets tränare, Herrlag: Sixten Boström, Örebro, Conny Karlsson, Helsingborg, Roland Nilsson, Malmö, Peter Swärdh, Mjällby.
* Roland Nilsson- Rolle får detta pris utan tvekan. Jag kan inte se att någon annan är värd detta pris mer än dig. Du har stått ut med hård kritik genom dessa år som du tränat upp våra himmelsblå pågar. Du har sorgligt nog fått mycket skit riktad mot dig, då du inte riktigt fått det att fungera som du vill alla gånger. Men du har bokstavligen rest dig ur skiten och kämpat som en riktig hjälte för hela MFF-familjen. Nu är guldet bärgat och ingen i våran stora härliga familj missunnar dig detta pris. Tack Rolle, tack!
- - - - - - - - - - - -
Där har vi de nomineringar jag valt att fokusera på, dock vill jag göra mitt eget pris också. Vad ska jag döpa det till? Något så häftigt som "Exil-claras hedersutnämning" kanske? Helt okej, det kör vi på! Vänta ska bara harkla mig...
Mina damer och herrar, pojkar och flickor, Exil-claras hedersutnämning går i år och för första gången till...Ingen mindre än...* Harkel *
Dardan Rexhepi!!!
- Jag avgudar dig. Du har bidragit med inhopp på hög nivå och inte sparat på energin för en sekund när du befunnit dig på plan. Ditt stora genombrott i tidernas match, då du hade en plats i startelvan, var ren njutning att skåda. Tack för året, hoppas jag får se mycket mer av dig i den himmelsblå tröjan. Du är och förblir en stor förebild för mig. Tack!
- - - - - - - - - - - -
Så där ja, det var allt för mig denna kväll. Kommentera gärna med eget tyck och tänk. Det uppskattar jag alltid.
Hoppas att fotbollsgalan blir en lyckad sådann i år och att ni som är på plats får en oförglömlig kväll. Jag skulle vilja vara där.
Heja di blåe!
Tampas med MFF-abstinensen
Alla med MFF-abstinens, upp med handen! *Räcker upp handen*
Guldet är bergat för snart en vecka sedan och glädjen är total. Dock jag kommer inte ifrån saknaden av att ha matcher att se fram emot. Visst, jag kan följa bandyn här hemma. Men mycket vill ha mer, som man säger. Jag saknar pågarna i himmelsblått in action och är lite småskraj för att förlora några av våra guldklimpar som lockar många klubbar ute i Europa.
Men jag biter ihop och tänker tillbaka på guldmatchen. Tänk att jag fick uppleva den. Lyckliga jag!
Malmö FF i mitt hjärta.
Skön rödblå seger
7-4 till de rödblå bandyspelarna från byn. Underbar seger efter ett par något för partiska domare till motståndarnas fördel. Vi i klacken blev mer röda än våra halsdukar där vi stod och skådade de felaktiga domarbesluten.
Dock var vårat bondelag starkt och slagkraftigt nog för att kamma hem segern. Även om det såg en aning avslaget till och från.
Dagens bästa spelare :
*** Fredrik "Tårtan" Åström - Grym både framåt och bakåt. Sköter dig utmärkt som libro. Snygg och kontrollerad bollhantering. Gjorde dagens första mål. Nyckelspelare på högsta nivå!
** Daniel Liw - Fart i grillorn och en fladdrande tröja som vanligt. Bidrog i många heta anfall och satte ett och annt mål. Skönt att se dig hel och ren!
* Anders Svensson - Förstklassig målvakt med känsla för vart stolparna finns. Snygga räddningar och bra lagkamrat.
Det är självklart svårt att plocka ut så här få spelare då alla i laget behövs. Men dessa stack ut lite extra idag.
Jag fortsätter imponeras av Simon Jansson. Helt klart en junior som har förmågan att kunna bli hur bra som helst. Just nu ser jag en blandning av Daniel Liw och Per Hellmyrs i honom, vilket helt klart är positivt.
Kändes bra att besöka arenan också. Det var ett skönt tryck i klacken och bra hålligång hela 90 minuter. Hoppas spelarna kände stödet.
På onsdag väntar Uppsala, Sirius och Studenternas för de rödblå. SM-final-känsla redan i november kan ju både ha sina för-och nackdelar. Men hoppas på det bästa.
Heja byn!
Tillbaka i bandy-landskapet
Jag har nu slutfört min praktikvecka i Stockholm. Lärorikt med en inblick i arbetslivet.
Kvällen spenderades dels på ett tåg, där destination Bollnäs var mitt och broderns mål. Lite halvseg som jag var efter några timmars norrfärd, drog jag på mig min MFF-halsduk för att sedan, helt opartisk, åka på Bandy på stört.
Det var Bollnäs-Haparnada på Sävstaås IP, då man kan säga att hemmalaget var de som bestämde då de hade bjudit in till lekstuga. Det var orangeblått övertag när vi kom efter en halvlek och så även när vi gick precis innan att matchen blåsts av. Bollnässpelarna vann med 8-0.
Jag stod mest och tittade på f.d Edsbyspelaren Per Hellmyrs. Någon jag förr avgudade, men som jag nu mer står och sneglar på med besvikelse i ögonen. Han ska vara rödblå.
Dock var det tämligen bleka insatser jag fick se av Edsbypojken andrahalvlek, som släpade grillorna efter sig över hela planen och var relativt klumpig. Inte den snabba, smidiga och säkra killen man är van att se. Men det kan kanske beror på det min far sa när jag påpekade det. "Han har inte så mycket spela för just nu". Då stod det cirkus 6-0 till BGIF och det var kvarten kvar. Men Hellmyrs har alltid varit den som sprutat ut med energi i hela 90 minuter utan några porblem. Idag såg han trött ut.
Imorgon väntar en match som ligger mig mer i intresset. Edsbyn-Villa. Då åker jag de tre milen västerut som kommer ta mig till den lilla byn med den fina bandyhallen. Dina Arena.
Edsbyn fick stordäng på hemmaplan i onsdags av SAIK, då de tydligen varit för offensiva och inte haft något att sätta emot, enligt av vad jag fick avstämt med farsgubben. Tråkigt. Men det ändrar vi på i morgon. Ska bli skönt.
Första hemmamatchen för året för min del. Alltid bra stämning. Även om trycket inte är detsamma som det var på Stadion i Malmö i söndags, men det är en något mindre by vi pratar om nu, med några tusen invånare. Dock alltid en hyffsat stor och tapper skara på matcherna.
Ser framemot att se våra gallerspelare igen. Verkligen häftig att se hur juniorerna kan visa framfötterna även bland de mer etablerade spelarna, som Magnus Olsson, Daniel Liw och Jonas Edling, för att bara nämna några. Det är en unik och intressant blandning och sammasättning av spelare tränare Pinch fått ihop i år.
Ska också nämna att jag ska försöka få ihop en liten spelarbedömning från det gångna MFF-året. Kanske en per dag eller något liknande. Får se vad jag kan skrapa ihop.
På åtehörande!
Helt plötsligt...
...tror jag att jag har förstått att vi vunnit SM-guld! UNDERBART!
Guldet är himma!
Natten till söndagen var något jag trodde kunde bli som något som Timbaktus "sömnlös i skåne". Dock fick jag min sömn, även om jag gjorde några impulsiva ryck ibland i paniken av att jag trodde att jag sovit över matchen eller rent utav rädslan för ett silver. Usch, det är jobbigt att se tillbaka till denna pina till ångest och nervositet.
Jag gjorde mig iordning, brorsan och jag åt av hotellets underbara frukost buffé och fullföljde det det med en promenad i Malmöstad. Allt bara för att kanske tänka på något annat ett kort ögonblick. Det fungerade dock inte så bra och en stadig nervklump växte till sig i magropen.
Så var det dags att bege sig till Möllan tillsammans med Peter Lind, som så snällt visade runt två vilsna norrlänningar. På möllan var den positiva stämningen utblandad med nervositet så gott som påtaglig. De flesta lugnade sina nerver med alkohol, men jag nöjde mig med vatten då min kropp inte pallade mer och självklart inte ska dricka alkohol, haha.
Jag var tagen av den goda stämningen. Jag fick inte ut så många ord då jag granskade omgivningen och lyssnade till smällare, sång och skratt. Jag fattade inte att detta hände mig. Jag var ett med MFF-familjen, på plats i Malmö för första gången.
Snart avgick marschen och stämningen var bättre än någonsin. Jag hade fått ett antal igenkänningar, men det gick fortfarande inte in för mig att det verkligen hände, att jag verkligen upplevde detta på plats. Marschen genomförde jag storögd och med ett brett leende på läpparna. Vilken stämning. Vilken kärlek. Vilken familj!
På plats på Stadionområdet, där köerna redan ringlade, hämtade vi ut biljetterna. Utan dem var jag ingenting. Det var min viktigaste ägodel för stunden.
Shopen skulle jag också besöka, givetvis. Dränkt av himmelsblått vandrade jag omkring bland alla dessa kläder och prylar med önskningar om att kunna köpa allt i min väg. Men det jag inriktade mig mest på var en halsduk, som jag tjatat om i evigheter. Det blev även en "I <3 MFF" tischa. Tackar Himmelriket för dessa. Jag kände mig en aning bortskämd.
Utanför shopen fick jag även chansen att träffa delar av Himmelrikets redaktion, mycket trevligt. Dock var nevositeten i ringen vi bildat minst sagt påtaglig. Medans de fördes samtal bland oss, stod jag då och då och vred och vände på mig, eftersom jag stod med Stadion i ryggen. Så ståtlig! Det var en mäktig känsla att titta upp för dess väggar.
Gänget delade på sig och jag och brorsan följde med några av de för att ställa oss i kö till entré L. Nu var nervositeten en ren pina. Att man utsätter sig för sådant, det är ju äckligt underbart.
Jag stod och jämförde min känsla i kroppen med hur jag brukar känna inför SM-finalerna i bandy när Edsbyn slogs om guldet sex år i rad. Det var något liknande, fast ändå skiljde sig detta från allt annat. Det var stort att stå utanför Stadions väggar i väntan på något som skulle bli det absolut häftigaste i mitt liv.
I kön blev jag än en gång igenkänd av en man som jag träffade på ett antal gånger under kvällen. Han kom även fram till mig när jag stod lutad med ryggen och huvudet mot väggen utanför toaletterna. Han tycket jag onekligen såg nervös ut, vilket stämde. Men det var inte bara det. Det var ett försök att ta in vad som pågick. Jag ville njuta av stunden och försökte tvinga min hjärna att förstå, men det gick inte. Allt kändes som en orealistiks dröm.
Jag stegade upp i trapporna mot sektion 29, då brorsan stod i kö i behöv av något att äta. Jag hade bara ätit frukost, men hade så mycket känslor i kroppen att det var rent omöjligt att känna av hunger.
Jag ställde mig i uppgången till sektionen vi skulle sitta på, för att få känna på stämningen. Jag la handen på hjärtat när jag stod och blickade utöver Stadion och människohavet. Det dunkade, mer än vad det gjorde på Grimsta efter matchen(som inte var mycket att jämföra det jag såg och som det väntade.) Det dunkade mer än efter ett hårt intervallpass i en skogsbacke. Det dunkade av himmelsblå kärlek och jag fick till och med kämpa för att hålla tårarna inne.
Jag gick ned till brorsan igen som fortfarande var fast i kön till kiosken. Jag stod dock och vred mig ut mot plan oåtskilliga gånger.
Jag fick även chans att hälsa på ett välkänt ansikte. Sven Liljegren. Kul att träffa en sådan sann supporter, verkligen!
När jag hörde introt till hymnen, sket jag i brorsan och rusade upp för trappen igen. Detta fick jag bara inte missa. Helt underbart. Återigen, vilken familj vi är!
Vi trängde oss in på våra platser och så börjde festen.
Hade aldrig upplevt något liknande. Vilket tryckt. Jag hoppade, sjöng, dansade och älskade stunden. Jag levde drömmen och ingen kunde ta ifrån mig denna upplevelse eller min kärlek.
Tänker inte gå in på matchen i sig. Jag minns inte allt för mycket. Att det var jämt och att det stod 2-0 när vi gick till pausvila minns jag. Jag minns även att jag jublade varje gång inbytte Dardan gick mot anfall. Han har blivit en av mina stora förebilder.
- - - - - - - - -
Jag minns även hur folket, med 5 minuter kvar av ordinarie speltid, flockade sig runt planen som ca 8 minuter senare skulle stormas.
- - - - - - - - -
Jag minns även hur jag vid slutsignalen, sträckte armarna upp mot himmelen och skrek av lycka. Guldet var himma!
- - - - - - - - -
Jag minns även hur jag i tyst av chocken stod och granskade det firande folket ute på plan. Jag ville ner dit, men det var krångligt för stunden. Så jag så jag stannade kvar och sjöng diverse guld- och segersånger.
- - - - - - - - -
Jag gick ned från övre etage chockslagen av lycka. Jag blickade ut över folkhavet. Jag ville dit ned. Jag letade en väg dit. Jag hittade en och gick ned. Jag stod på plan. Jag sjöng. Jag firade. Jag var ett med MFF-familjen.
Ungefär så stapplig som det senaste stycket är skrivet, var det att i chock vandra ned till planen. Jag var liksom stel av all den lyckan som befann sig inom mig. Häftig känsla!
Vi begav oss sedan till ståplatstorget där ett antal firande själar befann sig.
Jag träffade på en av Malmös fina personer jag pratat en del med. Andreas Jange Jangenmo. Trevligt värre!
Sedan begav jag och brorsan oss till bussen och begav oss in till hotellet och hämtade väskor. Jag hade fortfarande inte ätit mer än frukost, men var jag var mätt. Mätt på guldet. Dock fick det bli en liten segerfika.
Återstånde delen av kvällen/natten var väl inte mycket att hurra för. Vi fick några timmars sömn i en trång tågcell. Jag skakade av kylan, eller om det nu var guldfrossan?
- - - - - - - -
Till sist vill jag nu utföra några innerliga tack.
Tack till Himmelriket som startade en insamling som tog mig till Malmö och till mitt livs största upplevelse.
Tack till alla supportrar som bidrog i insamlingen och som funnits på matcherna och deltagit på vägen till guldet.
Tack till årets trupp som gett mig bästa möjliga underhållning flera gånger under hösten och inte minst de två senaste omgångarna.
Tack till alla mina vänner och familj hemma i Bollnäs som stått ut med allt mitt tjat och prat. Dock kommer jag inte sluta.
Tack, en massa tack!
- - - - - - - - -
Jag ber er i Malmö nu att fira våra hjältar ordentligt på torget ikväll! Snälla- sjung ,hoppa och fira åt mig också. Jag finns med er på plats i tankarna!
- - - - - - - - -
MALMÖ FF , SVENSKA MÄSTASTARE 2010!
GULDET ÄR HIMMA! <3
Jag och brorsan har nu avnjutit en frukost i hotellets mycket charmiga källarlokaler. Nu är det dags för en liten promenad i malmöstad.
Måste även tacka för alla fina kommentarer. Jag uppskattar de jätte mycket men svarar sällan på de pga att blogg.se har ett pinsamt dåligt kommentarsystem. Vill ni att jag ska kunna svara så kan ni skriva in e-mail adress. Tack för era fina ord!
Nu har jag försökt lägga ned lite tid på håret och andra "tjejgrejor" för att få tankarna på något annat. Jag är sjukligt nervös trots att jag inte fattat vad denna dag innebär. Tror dock att det kommer gå in för mig också när vi kommer till möllan.
Jag lyckades dock vakna en gång mitt i natten och inbillade mig att alarmet hade ringt och gjorde mig beredd för att göra mig i ordning. Dock Såg jag att klockan bara var halv fem efter en snabb blick på klockan. Guldnerverna spökar!
Godmorgon alla himmelsblå! Har ni sovit något? Det har faktiskt jag, något oroligt dock. Har inte fattat att jag befinner mig i Malmö och att det idag det avgörs. Var det allsvenska guldet hamnar 2010! Framåt malmö!
Jag Upplever just nu en av mina högsta drömmar, jag är oerhört tacksam! Vi ses i morgon(idag) alla himmelsblå. Jag älskar mff!
Det är flera som har undrat hur min morgondag kommer att se ut, så det ska jag berätta. Vi kommer till möllan ca.13 och sedan blir det nog marsch. Väl på stadionområdet in i shoppen, hämta ut biljetter och sedan ladda upp och inta plats.
Nu ska vi se om mina nerver kommer låta mig sova eller om de kommer tampas med mig för att hålla mig vaken. Det är imorgon det gäller mina vänner, guldet ska him!
Kvällen fortskred med en middag på något mysigt ställe efter att förvirrat ha vänt ut och in på varenda liten kokvrå i Malmö. Typiskt turister, inte sant?
Tågresan flöt på felfritt och väl i Malmö efter en hel dags resande blev vi väl uppmött av Peter lind och blev tilldelad ett mycket fint hotellrum med lite antikt stuk. Underbart!
beklagar, men det verkar inte fungera att skriva annat än rubrikers på en iphone. Kommer därför få bli som en twitter med många korta inlägg. Ber om ursäkt för detta, men ska göra mitt bästa.
Förbereder och laddar upp
Idol och B&J's med en mycket god vän är kvällens grej då jag laddar upp inför morgon.
Resväskan ligger vidöppen och halvfylld, så jag ska snart försöka slutföra det där jobbiga som kallas för packning.
Malmö väntar i morgon, och som jag längtar! Glöm inte att följa min resa här på bloggen.
Vi ses på Stadion mina vänner!
Krönikan blev min biljett till Malmö
Så här inleddes den text som är grunden till varför jag idag lägger fram resväskan för att på lördag ta med pick och pack på tåget till Malmö.
En resa jag väntat på sedan i augusti. En resa som jag tröttat ut min omgivnings öron med av allt mitt längtande tjat och prat. En resa som går av stapeln om knappa två dygn.
Stycket längst upp av detta blogginlägg var inledningen på krönikan jag skickade in till Himmelriket någon gång i början av Augusti. Men det är också inledningen till ett välkänt supporterskap i MFF för min del. Innan texten var skriven visste ingen i Malmö vem jag var. Efter att krönikan publicerats har dock jag och mitt supporterskap i MFF blivit hyffsat välkänt.
Krönikan blev förvånadsvärt uppmärksammad och uppskattad och snart hade min underbara familj i söder påbörjat en insamling för att få "him" mig till Malmö och min första hemmamatch. Något jag aldrig kommer kunna tacka er nog för!
Tänk att min krönika skulle vara det som skulle ta mig till Malmö ändå. Ganska häftig tanke.
På lördag klockan 10.49 avgår tåget från Bollnäs järnvägsstation, sedan krävs två byten för att sedan sitta på tåget som tar mig och brorsan från Stockholm till Malmö. Strax innan klockan 19 på lördagskvällen beräknas vi vara framme, sedan börjar uppladdningen inför årets sista match och förhoppningsvis en kommande guldfest.
Under resan kommer jag försöka uppdatera bloggen från brorsans iphone så gott det går. Så ni får gärna kika in och läsa vad jag gör och var jag befinner mig under dessa dagar.
Nu ska kläder och grejor inför resan plockas fram och packas ned, så att det bara är att stänga igen väskan och hoppa på tåget på lördag.
Tackar alla som ger mig denna chans och upplevelse. Jag är evigt tacksam, tack!¨
Vi ses i Malmö på Stadion, mot guldet!
Jag har hoppat med MFF-familjen
Det blev ett instinktivt "byte" av läcktare när jag väl kommit innanför grindarna på Grimsta IP. Den lilla bortasektionen som jag hade biljett på var endast bemannad med några få men tappra själar medans nästan hela den ena långsidan var fylld med himmelsblått. Det var ingen frågan om saken var jag ville stå. I klacken, med Supras såklart.
Väl på plats, ihopklämd men glad, började festen med ens. Dock tyckte jag en aning synd om mina två bröder som så snällt hade följt med lillsyrran. De håller på AIK samt IFK Göteborg, och hade väl egentilgen ingen lust att stå där i MFF-klacken.
Under första halvlek gick det ju som det gick på planen. Tempot var bra. Spelet och sammanhållningen lika så. Allt satt - förutom målen. Vi på läktaren gjorde allt för att lyfta fram våra pågar, men det hjälpte inte under de första 45 och vi gick till halvtidsvila med 0-0 i ryggen. Mitt ansikte var dock ändå utsmyckat med ett leende.
Jag hade utfört min första halvlek i Malmöklacken. Det var så häftigt. Trycket, gemensamskapen, kärleken. Det var helt överväldigande och jag var nog lite halvt borta i huvudet när jag gick av läktaren med mina bröder. De som hade fått nog och bestämde sig för att ställa sig på en lite mer opartisk läktare till den kommande halvleken, då deras prestationer bland MFF:arna inte hade varit så imponerande. De var väl inte de som försökte sjunga och höras mest direkt.
- - - - - - - - - - - - -
När jag stod bakom läktaren med bröderna, innan jag skulle gå tillbaka till klacken, inträffade även något smickrande.
Jag kände ett finger i ryggen som pekade på mig, för att jag skulle vända mig om, vilket jag gjorde. Det jag fick syn på med min något förvirrade blick, var en ung kille klädd i en vit tröja med klubbmärket på.
"Det är du som är från Bollnäs va?" Frågade han.
"Ja, precis, det är jag det" sa jag med min norrländska dialekt.
"Jag gillade din krönika som fan."
Oj vad det värmde i hjärtat. En total främling var han för mig, men tydligen hade jag gjort mig igenkänd. Det kändes lite speciellt faktiskt.
- - - - - - - - - - - -
Jag återvände till min stora himmelsblå familj medans bröderna gick upp på det lugnare alternativet till läktare.
Nu visste vi alla vad som gällde, det måste bli mål annars kunde vi så gott som glömma guldet, vilket också hade gått runt som samtalsämne på läktaren. När Rolle passerade och peppade upp förstod jag verkligen att det var den kommande halvleken som skulle avgöra om vi skulle ha chans till guldet eller ej. Det var nu(då) eller aldrig.
Vi sjöng, vi hoppade och spänningen gick mig på nerverna. Snart visste jag inte var jag skulle ta vägen. Vad skulle göras för att bollen skulle göra rassel i nätet? Jo, en viss Jeff skulle bytas in.
Vem kan med handen på hjärtat erkänna att du trodde att Jeff var den som skulle till stor del avgöra matchen och lossa på målspärren? Vem? Någon? Inte jag i allafall. Det är dags att sluta underskatta vissa av våra spelare kanske?
Samtidigt som målspärren lossnade så lossnade alla jobbiga anspänningar och det blev helt galet på läktaren. Antar att de flesta som stod där var vana med det, men för mig var det något nytt och helt fantastiskt underbart. Herregud, hur ska jag kunna förklara med ord? Jag har ju fortfarande inte landat på jorden.
2-0 Agon Mehmeti = Galet på läktaren!
3-0 Dardan Rexhepi = Ännu mer galet på läktaren! (Gå med i hans grupp på facebook för sjutton)
4-0 Daniel Andersson = Helt sinnes galet och segern var vår!
Efter detta återstod en hejdundrans massa sång, dans och galet firande. Jag hade redan tidigt i matchen gått från stillastående till ett lätt gungande på hälarna till ett vilt hoppande och testande av fjädringen i träplankorna på Grimsta IP. Jag hade äntligen fått hoppat med min familj. Äntligen!
Elanga slängdes upp på läktaren bland oss supportrar och Dardan tog tag i megafonen och ropade "Guldet ska him". Jag stod bara några meter därifrån med mobilen i högsta hugg för att få det hela dokumenterat. Dessa dokument blev perfekt underhållning på tågresan hem dagen efter.
Efter att ha tagit några djupa andetag i det vilda och galna firandet jag deltog i, så stegade jag av från läktaren med ett hjärta som dunkade himmelsblått som aldrig förr. Jag var lyrisk och alldeles varm trots att fötterna frös. Jag rusade ikapp mina bröder som gått ut så fort som möjligt efter att matchen blåsts av. Full med energi hoppade jag upp och ned bredvid brorsorna, som något tröttsamt granskade mig. De förstod inte min känsla...
Jag kan verkligen inte beskriva vad jag kände då och fortfarande känner. Men det finns ett ord som kanske kan hjälpa mig en bit påväg...KÄRLEK!
Kärlek till laget, till stora familjen i söder, till himmelsblått. Kärlek till Malmö FF!
- - - - - - - - - - - -
Detta var ett försök till att sammanfatta min kväll i extas. Jag har definitivt inte lyckats särskilt bra enligt mig själv. Det finns helt enkelt inte ord som kan beskriva det jag kände. Men jag hoppas ni förstår och som jag sa tidigare så kan nog era erfarenheter hjälpa er att förstå.
Nu ska jag använda mitt höstlov till att ladda upp inför min resa till Malmö på lördag samt njuta av serieledningen.
Jag kommer uppdatera bloggen innan och under resan, var så säkra!
Malmö FF är de bästa!
