claraagnespersson

Har precis kommit hem från en av de bästa bandymatcherna jag sätt på länge. EIF-VSK. Vilket spel, vilket lag, vilken stämning. Efter en 6-2-seger ligger vi nu tvåa i tabellen, med endast de grönvita 08:orna över oss. Vi är på topp, vi är på gång. Snart ska björn få vandra genom byn igen när alla vi bönder dragit till Studenternas för SM-final. Men vägen är lång, jag vet. I keep on dreaming!

Första halvlek, den var vår. Den var rödblå. Inget tvivel om saken. Edsbylaget la grunden för något som skulle bli en match i rödblå vägar, från början till start, och VSK var en aning blek. Men läget höll sig relativt jämt. Två mål mot noll var vad vi hade i ryggen när vi gick till pausvila. Matchens lirare, Daniel "fladdertröjan" Liw, smällde in 1-0 som sedan följdes upp av ett självmål för rödblå räkning. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Juniorerna gör succé! Laget har fått ett mycket stabilt och underhållande spel sedan storsatsningen av gallerspelarna.

När andra halvlek drog igång stod jag och en vän och pratade om att vi inte sett Edsbyn så här bra på länge och att det är ett helt annat lag nu än vad det var under säsongen för 2 år sedan och att höjningen blivit väldigt tydlig när man fått jobba vidare med ungefär samma spelare från förra året. Vi började föreställa oss hur bra det kunde komma att se ut till nästa år om vi får behålla laget. En man bredvid oss kom då med glädjande info om att juniorerna skrivit på 3års kontrakt. En lättnadens suck drogs och fokuset riktades åter till matchen, som drev på i rödblått övertag men även med ett VSK som började trycka på mer.

3-0 Daniel Liw - killen med rutin igen , 4-0 Simon Jansson - grym junior , 5-0 Martin Söderberg - ännu en av alla dessa lysande juniorer. Tre mål som fick oss i klacken att låta och hoppa ännu mer. Den nya låten är grym, blir en magisk stämingen och det känns som man verkligen lyfter fram hela laget med den. "VI KALLAS FÖR REDFARMERS OCH DET HÄR VÅRAN SÅNG, ÅÅH VI ÄR EDSBYN..."

VSK kontrade med 2 mål som slank in utan någon större uppståndelse. Jag såg inte en enda grönvit supporter på plats i Dina arena, så ärligt talat så märkte jag inte det första utav kontringsmålen. Vi i Red farmers tystnade aldrig och det hördes inget jubel från annat håll, så det blev två difusa reduceringar för VSK. 

Vi avrundade matchen med att utöka ledningen med ytterligare ett mål, som även denna gång gjordes av en junior, vid namn Felix Pehrsson.  

Efter att slutsignalen hade ljudit ut över arenan, tackade vi spelarna och de tackade oss framför läktaren, som vanligt. Fast denna gång bjöd de även oss på sälen. Alltid en stämnings höjare. Vi sjöng att vi älskar Edsbyn, vilket kom direkt från hjärtat.

Det blir bara bättre och bättre, och nu ligger vi tvåa i tabellen. Underbart! Men bollen är rund även i bandy och allt kan hända...

Efter matchen sprang jag och kompisarna upp till VIP-sektionen , där vi även jobbade i paus. Det första jag sa till pappa när jag kom upp var " Jag ska lätt göra en flagga till Simon Jansson, lätt! " - Jag är helt såld på denna unge talang. Han kan bli hur bra som helst. Jag kommer hylla dig med en flagga, så det är bara att hålla ögonen öppna till någon av de närmaste hemmamatcherna!

En underbar och viktig seger. Nu fortsätter vi på det här spåret. Tre raka vinster och den tunga förlusten mot SAIK har vi förträngt.

EDSBYN PÅ IS, VILKEN UNDERBAR SYN! HALLELUJHA, VI ÄR FRÅN BYN!!