Målsnålt på Stadion.
Hemkommen från fyra timmar i en danssal, isolerad från omvärlden. Utan någon som helst aning om hur det gått för min favoriter i söder. För er som inte känner mig så är det Malmö FF jag pratar om. Idag spelade de mot GAIS på den nya Stadion i Malmö, som besöktes av omkring 12 000 åskådare denna eftermiddag. Sist när lagen möttes i Göteborg slutade det mållöst. Idag uttökades målskörden endast med ett ynka mål.
Jag hade inte lyckats få igång inspelningen av matchen på tv innan jag åkte ivåg på träning, så jag bad pappa göra det när han kom hem. Dock blev detta inte först efter 23 minuter in i matchen. Så efter att jag hade duschat och slagit mig ner i fåtöljen för att starta den inspelade matchen, hade redan Ivo Pekalski nickat in 1-0 i ett tidigare matchskede. Men jag kastade mig in i matchupplägget och konstaterade att de båda lagen hade 2 helt olika nivåer.
GAIS var bleka första 45. De orkade inte följa spelet och slarvade i många situtioner. Det var ett par GAIS-spelare som stack ut lite ur den grön/svarta mängden och som kommentatorerna påpekade ett antal gånger. Dels Jesper Floren och Björn Andersson, som skötte sig riktigt bra matchen ut och så även Johan Mårtensson som fick några skapliga målchanser. Men jag kan ingenting om GAIS, så jag vill inte ens försöka uttala mig mer om de.
Nu, fokus på Malmö. Som till skillnad från sin motståndare, gjorde en mycket färgstark första halvlek. En lysande och mästerlig första halvlek. Spelarna i himmelsblå tröjor glänste och man såg hur bra de skulle passa med en guldpeng runt halsen. Det är så man ska spela för att vinna SM-guld. Ett mycket aktivt försvar,som läste sina motståndare väl. Bröt och gav chanser till kontringar. Kommentatorerna gav våra ytterbackar välförkänt positiv kritik för deras disiplinerade spel både offensvit och defensivt. Hela backkedjan var i gudomligt skick idag.
Precis innan pausvila, fick Malmö FF hörna. Den lades fint in och Ivo Pekalski fick till en fin nick. Den gick rakt mot mål, men målvakten greppade tydligen den på mållinjen. Det såg ut som om det skulle blivit dömt till mål, men domaren hade tydligen en bra placering och kunde bedöma att inte hela bollen var över mållinjen. Surt!
Malmö gick till pausvila med ledningen, 1-0. Jag som hade möjligheten, spolade såklart förbi det mesta av pausen. Förrutom några intervjuer som föll mig i smaken.
När andra halvlek hade dragit igång och spelarna hade fått röra på sig ett tag, märkte man stor skillnader i båda lagen från föregående halvlek. MFF hade tappat mycket energi. Samma spelförståelse fanns inte kvar. Våra två spelare på topp, Daniel Larsson och Agon Mehmeti fick många målchanser men misslyckades med avsluten om och om igen. Det var inte deras dag idag tror jag.
GAIS däremot hade hämtat sig bra efter första halvan och kom ut med ett mycket bättre spel i andra som begränsade Malmös spel en hel del. Jag ville se mer av Wilton och Jansson! De hamnade aldrig i något speciellt fokus. Det var enligt mig de sista tio minutrarna som Malmö kom tillbaka igen och matchen fick ett någorlunda spännande avslut. Dock inga fler mål, utan matchen slutade 1-0. Som egentligen borde vart 3-0 eller rent utav 4-2. Mer mål borde det ha blivit i alla fall.
Dagens eloge går till Malmö klacken och alla supportrar som verkligen bidrog till god stämning, till och med framför tv-rutan. Men dock inte samma goda stämning och känsla som för de som befann sig på Stadion. Lyllosar!
Nästa match är i Örebro, där DA gjorde hat trick förra året. Får gärna upprepas. Mot guldet, förbi Hälsingborg. Snart så, det är nära!
All kärlek till de himmelsblå, Malmö FF.
Jag hade inte lyckats få igång inspelningen av matchen på tv innan jag åkte ivåg på träning, så jag bad pappa göra det när han kom hem. Dock blev detta inte först efter 23 minuter in i matchen. Så efter att jag hade duschat och slagit mig ner i fåtöljen för att starta den inspelade matchen, hade redan Ivo Pekalski nickat in 1-0 i ett tidigare matchskede. Men jag kastade mig in i matchupplägget och konstaterade att de båda lagen hade 2 helt olika nivåer.
GAIS var bleka första 45. De orkade inte följa spelet och slarvade i många situtioner. Det var ett par GAIS-spelare som stack ut lite ur den grön/svarta mängden och som kommentatorerna påpekade ett antal gånger. Dels Jesper Floren och Björn Andersson, som skötte sig riktigt bra matchen ut och så även Johan Mårtensson som fick några skapliga målchanser. Men jag kan ingenting om GAIS, så jag vill inte ens försöka uttala mig mer om de.
Nu, fokus på Malmö. Som till skillnad från sin motståndare, gjorde en mycket färgstark första halvlek. En lysande och mästerlig första halvlek. Spelarna i himmelsblå tröjor glänste och man såg hur bra de skulle passa med en guldpeng runt halsen. Det är så man ska spela för att vinna SM-guld. Ett mycket aktivt försvar,som läste sina motståndare väl. Bröt och gav chanser till kontringar. Kommentatorerna gav våra ytterbackar välförkänt positiv kritik för deras disiplinerade spel både offensvit och defensivt. Hela backkedjan var i gudomligt skick idag.
Precis innan pausvila, fick Malmö FF hörna. Den lades fint in och Ivo Pekalski fick till en fin nick. Den gick rakt mot mål, men målvakten greppade tydligen den på mållinjen. Det såg ut som om det skulle blivit dömt till mål, men domaren hade tydligen en bra placering och kunde bedöma att inte hela bollen var över mållinjen. Surt!
Malmö gick till pausvila med ledningen, 1-0. Jag som hade möjligheten, spolade såklart förbi det mesta av pausen. Förrutom några intervjuer som föll mig i smaken.
När andra halvlek hade dragit igång och spelarna hade fått röra på sig ett tag, märkte man stor skillnader i båda lagen från föregående halvlek. MFF hade tappat mycket energi. Samma spelförståelse fanns inte kvar. Våra två spelare på topp, Daniel Larsson och Agon Mehmeti fick många målchanser men misslyckades med avsluten om och om igen. Det var inte deras dag idag tror jag.
GAIS däremot hade hämtat sig bra efter första halvan och kom ut med ett mycket bättre spel i andra som begränsade Malmös spel en hel del. Jag ville se mer av Wilton och Jansson! De hamnade aldrig i något speciellt fokus. Det var enligt mig de sista tio minutrarna som Malmö kom tillbaka igen och matchen fick ett någorlunda spännande avslut. Dock inga fler mål, utan matchen slutade 1-0. Som egentligen borde vart 3-0 eller rent utav 4-2. Mer mål borde det ha blivit i alla fall.
Dagens eloge går till Malmö klacken och alla supportrar som verkligen bidrog till god stämning, till och med framför tv-rutan. Men dock inte samma goda stämning och känsla som för de som befann sig på Stadion. Lyllosar!
Nästa match är i Örebro, där DA gjorde hat trick förra året. Får gärna upprepas. Mot guldet, förbi Hälsingborg. Snart så, det är nära!
All kärlek till de himmelsblå, Malmö FF.
Kommentarer
Trackback
