Dagen efter.

Så här dagen efter känns allt för jäkla bra! Trots att regnet var det som väckte mig onödigt tidigt i morse och sedan fortsatt att smattra mot stadens gator hela dagen, så har jag varit en väldigt munter typ hela dagen. Mitt ständiga fnittrande och översociala konversationer med min omgivning,har påpekats flera gånger om. Dock aldrig negativt då det verkade som att de flestas energi hade stulits ur deras kroppar av regnet. Då kan ju en positiv Malmö FF supporter som jag vara en fullt godkänd stämningshöjare faktiskt.

En blöt men glad Clara steg in genom dörrarna på skolan i morse. I vanliga fall skulle orken ligga på noll efter en cykeltur genom vattenpölar liknande sjöar och ett ständigt piskande regn i ögonen. Men inte idag, leendet var påslaget.

Att köpa ett nytt skåplås brukar inte tillhöra de saker jag bockar av från "att göra listan" med breddade smilband. Men idag var det det. Bjöd till och med på några skämtsamma ord till damen jag köpte det av. Att sitta i bildsalen och utföra uppgifter i ett av det tråkigaste ämnena samtidigt som regnet fortsätter piska fönsterrutorna, brukar inte heller tillhöra det jag utför med ett leende på läpparna. Men just idag, denna ljuva dagen-efter-dag, så gjorde jag allt med ett leende på läpparna. Detta tack vare att jag helt enkelt är supporter till den bästa klubben. En klubb som bidrar till dessa dagar man lever med ett ihållande flin mitt i ansiktet. Malmö FF alltså!

En klasskamrat sa i morse när jag vi sågs första gången för dagen " Det går bra för Malmö nu.." Jag som nästan inte tänkt på annat än gårdagens vinst på Örjans Vall sedan jag steg upp ur sängen, blev överlycklig över denna kommentar. Äntligen någon annan än jag som tar upp Malmö FF i lilla Bollnäs. En energiknäpp inträdde i min kropp och jag stärkte armarna upp mot taket och ljublade. Äckligt skön känsla!

Efter en seg skoldag med en massa lektioner utan speciellt mycket innehåll, var det dags för träning. På nästan tom mage är detta ingen höjdare, inte vanligtvis. Men idag funkade det bra. Kanske dels för att det var min favorit tränare som höll i det svidande styrkepasset. Men också tack vare gårdagens vinst, som inne bar serieledning, såklart. Då var detta ändå på eftermiddagen. Men glädjen hade inte släppt.

Att ett en man på Himmelrikets redaktion ringde och meddelade tågtider och reseupplägg inför resan ner till Malmö i November för att se säsongens sista match mot Mjällby, gjorde knappast dagens humör sämre. Tvärtom. Resan,som kommer att göras tillsammans med min ena bror, är nu mer eller mindre bestämd. Hur härligt som helst!

Men nu är det dags att gå och lägga sig. Tro nu inte att detta görs utan seger-leendet, det får också hänga med ner till kudden.

Jag älskar Malmö FF!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0