claraagnespersson

Det är landslagsuppehåll i Allsvenskan och jag känner att den där svidande abstinensen åter börjar inta. En längtan efter fler matcher och guld växer inom mig för var dag som går. Det går inte att ta miste på förväntningarna jag har för att se mina två första MFF-matcher. För att inte tala om att få se och träda in på Stadion. Benen viker sig under mig bara av tanken.

Men istället för att låta min längtan driva mig från vettet, har jag börjat titta tillbaka lite på senaste halvan av säsongen. Efter VM-uppehållet, då jag på riktigt började hänga med i svängarna när det gäller Malmö FF. Denna tid som jag själv valt att likna med ett mycket spännande långdistanslopp för de allsvenska lagen.

- - - - - - - - - -

Så, efter VM-uppehållet, var hamnar vi då för MFF:s del? Jo...

17: de juli på Råsunda. AIK och Alex Millers gubbar tar emot ett taggat himmelsblått lag och en stor drös med supportrar klädda i samma färger, efter en mycket väl genomtänkt support-resa från Malmö. Jag själv minns denna dag, som om den nyss mynnat ut i natt. Men jag ska dock inte gå in på dagen i detalj, då jag riskerar att sväva all världens väg utanför ramarna jag satt upp för detta inlägg. Men jag vill minnas att det var soligt och slående varmt denna sommardag, dock ser jag en mörk jobbig svacka framför mig när jag tänker tillbaka på den.

Förväntningarna på att börja följa Malmö igen, som låg tvåa i tabellen, i rygg på HeIF, hade tillsammans med pratet om matchen skenat iväg och blivit skyhöga. Jag hade äntligen ett lag att följa med största intresse. Men denna match började med att skjutas upp på grund av AIK-supportrar som bidragit till att ett rökmoln lagt sig över nationalarenan. När domaren till sist blåser i pipan, inleds matchen med en stor defensiv tabbe av Malmö som bidrar till straff för AIK. 1-0. Ettan på resultattavlan byttes sedan ut till en tvåa ,medan nollan på gäst-sidan aldrig rubbades och fortsatte lysa ända till slutsignalen. Malmö besegrades av årets jumbo-skräll AIK.

Tungstart på andra halvan av ”loppet” som skulle utföras. Var det så här det skulle komma att se ut resten av säsongen? Nej då...

Nästa match var det Millers gubbars tur att packa väskan och åka ner till Malmö istället. Kan tänka mig att självförtroendet och glädjen var ganska toppad vid deras ankomst. Dock hade det nog bottnat när de sedan lämnade Stadion med en 1-0 förlust i ryggen. Jag fick precis lust att sjunga...

”En råtta svart, en rått gul. En råtta svårt och gul, fyfan vad han är ful!” Sådärja,skönt...

I och med denna seger kom även MFF:s uppbyggnadsfas igång och loppet skulle fortskrida med framgång.

Lagmaskinen började successivt stärkas och kommande matcher var vi oslagbara under en långperiod.


Malmö FF – GAIS 1-0
- Ett dokument på min hårddisk som innehåller ett snyggt nickmål av årets dundermittfältare Pekalski.

Örebro SK – Malmö FF 0-3
-Har inget i arkivet som kan styrka vem som gjorde målen, men en flermåls-seger är alltid skönt för självförtroendet!

Malmö FF – Gefle IF 2-0
Matchen avbröts efter första halvlek pga hällregn från molnen ovan Stadion. Matchen spelades om dagen därpå och ytterligare tre pinnar gick till himmelsblå räkning denna dag.

Om man ska titta på loppet efter denna match, så började MFF närma sig HeIF:s rygg med stormsteg. Endast ett steg bakom vilket gjorde nästkommande utmaning ruggigt viktig. Deltagarna längre bak i loppet fick efter detta svårt att hänga på täten och var mer eller mindre borta från guldstriden.

Halmstad BK – Malmö FF 0-2
- Även denna match var en regntung sådan, men som dock spelades klart. En tapper skara supportrar från Malmö stod trots vädergudarnas tårar och hoppade och sjöng. Äkta fotbollskärlek. När Agon Mehmeti, allas våran rögade ål, klämde in både en och två bollar bakom HBK:s målvakt, blev det än mer fart på läktarna och ingen hade märkt någon antydan på kvarstående symtom av en förkylning i matchens skyttekung. Denna måndagskväll innebar serieledning och avrundades fint med hymnen som fick ljuda från klacken ut över Örjans Vall. Ett ögonblick värt att minnas.

Efter detta hade MFF alltså övertagit ledningen i loppet och HeIF fick nu känna på att jaga rygg. Med deras frustande i nacken, fortsatte loppet...

Malmö FF – Elfsborg IF 1-0
- Jag befann mig under denna matchen i replokalen till en musikal tillsammans med MFF:aren Åsa Jinder, som jag då precis börjat prata med. Vi fick via sms det glädjande beskedet att vår kapten givit oss 1-0 och seger. Underbart!

Åtvidaberg – Malmö FF 3-3
- Det var 11 september, ett fruktat datum och årets nine-eleven-sorg kom nog att bli denna match. En match med hög målskörd men snålt med pinnar. Jumbolaget Åtvid gav Malmö vad de tålde när de kom på besök på Kopparvallen. En oavgjord match mot ett bottenlag var knappast det som stärkte självförtroendet och minskade oron bland supportrarna inför det stundande derbyt och toppstriden mot HeIF. Att vi dessutom fick båda våra anfallare avstängda, stärkte oron ytterligare.

I loppet var nu HeIF och MFF jämsides och nästkommande ryck kunde enligt många bli avgörande för vem som skulle stiga först över mållinjen. Spänningen var olidlig...

Malmö FF – Helsingborg IF 2-0
- En ny formation i startelvan fick struktureras upp av Rolle, som varken hade sina två hetaste anfallare eller den vassa ytterbacken Ulrich att räkna med. Istället fick bänkvärmaren Molins och den unge Rexhepi hoppa in på topp och finnen Halsti fick ställa sig på ena kanten av backlinjen. Hur skulle detta gå? Jo, nästan helt felfritt.
Ynglingen Rexhepi blev hjälte när han under tidernas bästa allsvenska halvlek satte 1-0-målet. Alla himmelsblå var i extas och stämningen förstklassig, till och med framför tv:n. Dock var det väldigt jämnt och nerverna kämpade för att palla trycket. Men, så äntligen släppte allt och ett rus väcktes i kroppen när vår starke innermittfältare Wilton Figuiredo snyggt satte bollen, passad av derbyhjälten Rexhepi, mellan stolparna. Detta ögonblick är obeskrivligt. Det finns helt enkelt inte ord.
Malmö FF klarade sig alltså ypperligt trots avstängningar och skador. Ett tecken på truppens bredd detta år.

Detta derby är svårt att beskriva med ord, därför delar jag med mig av en länk till ett videoklipp, som alltid lyckas ge mig rysningar ända in i ljumskarna. Njut!

http://www.youtube.com/watch?v=FYBM5oxOtro&feature=player_embedded

Tifot var bländade vackert och tillsammans med hymnen fick det tårkanalerna att läcka vätska.

Åter till loppet, där MFF alltså åter gjorde ett ryck och övertog ledningen, ett tag i alla fall...

Djurgårdens IF – Malmö FF 1-0
- Hela MFF-familjen var fortfarande uppe bland moln efter derbyt, när laget tog flyget till huvudstaden...BOOM! Där slog blixten ner och alla himmelsblå landade med en duns i verklighetens värld. Stockholmslaget snodde åt sig alla pinnar som stod på spel och MFF fick återvända him med svansen mellan benen. Man ska aldrig underskatta ett lag! Det saknades fokus.

HeIF gick i och med detta upp jämsides i loppet igen och kampen fortsatte...

Malmö FF – IFK Göteborg 2-1
- Matchen inleddes åter av ett mäktigt tifo när ärkerivalerna från Götet gästade Stadion. En match som kom att bli en riktig nervpers. Men med mycket imponerande insatser av vår Johan Dahlin, som visade brorsan i motståndarbåset hur man gör, i mål kunde vi styra detta i land. Vår kapten, som varit mycket kritiserad under åren, fick åter bevisa sin goda form och avfira 1-0-målet. Daniel Larsson, som haft stora problem med prickskytten, fick komplettera målskörden med ytterligare en fullträff. Slut minutrena blev en riktig nagelbitare när IFK reducerade. Men mer mål än så blev det inte och tre-poängaren blev vår.

Trelleborg FF – Malmö FF 0-3
- Inför denna match stod mycket på spel för Malmö. Dels för att det var derby, som alltid är speciellt. Men framförallt eftersom HeIF hade förlorat mot GAIS på Olympia dagen innan, så skulle serieledningen vara ett faktum i och med vinst. Vilket det även blev. Målen gjordes av Hamad, som var delaktig i samtliga mål, Daniel Larsson på straff och av Molins, som verkligen är i god form just nu. Det var en imponerande stor skara MFF-supportrar på plats och hela Vångavallen sattes i gungning efter slutsignalen.

I loppet har alltså MFF åter ryckt i täten och är strax uppe vid kröken innan slutspurt och har alla möjligheter till att vara den som först passerar mållinjen och norpar åt sig guldmedaljen precis framför HeIF blängande ögon. Men då ska de sista metrarna löpas med fullt fokus framåt och gärna felfritt. En skada långt ner eller i mitten av MFF kan göra slutspurten mycket krånglig. Men som sagt, allt fokus framåt är vad som krävs!

- - - - - - - - - - - - - -

Det var min sammanfattning av säsongen sedan VM-uppehållet så här långt. En säsong som absolut kan kantas av guld om allt bara går som det ska.

Just nu finns det en oro kring Pekalski som genomgår rehab förtillfället. Han är en av våra absoluta nyckelspelare tillsammans med Wilton, DA och Dahlin. Om någon av dessa skadas, ej bli kry eller blir avstängda kan de sista fyra matcherna bli tunga, i och med att ersättarna till samtligas positioner är få och inte på samma nivå. Men annars ser jag inga problem med det som komma skall.

Guldet ska glimma, där det hör himma!