claraagnespersson

För ovanlighetens skull så skall jag inte skriva om Malmö FF och fotboll utan om Edsbyns IF och bandy, eftersom EIF hade sin seriepremiär igår, då de mötte Hammarby IF på Zinkensdamm. Som den trogna bondesupportern jag är så fanns jag självklart på plats. Dock kändes min utstyrsel något fel.

Det hängde ju en rödblå halsduk kring min nacke och jag stod i en klack med desamma färgerna. Detta är ju en av de saker som verkligen bevisar att fotboll och bandy inte är samma sak. I bandyn är de rödblå spelarna närmast mitt hjärta sen många år, men i fotbollen är de så långt bort från mitt hjärta som det bara går. Oj, hoppsan! Rimstuga.

Något som ändå gjorde att jag kände att jag verkligen befann mig i rätt klack, trots färgerna, var att det andra lagets förkortning var lika med HIF. *Himmelsblå pust*

- - - - - - - - - - -

Matchen drog igång på den inte allt för perfekta isen och det såg riktigt hoppfullt ut för bönderna från byn. Hoppfullheten stärktes ytterligare när EIF var de som gjorde det första målet. Ett snyggt framspel av Söderberg till "Kuben" Olsson som smällde in 0-1 bakom Hedberg i Bajens mål.

Det var ett förvånande stort bollinnehav för EIF i första halvlek med tanke på att det var de svenska mästarna vi mötte på deras hemmaplan. Men snart kom den något väntade kvitteringen och det blev mycket jämt mellan lagen. Bajen utökade genom "X:et" efter att ha tagit sig in och börja styra mer i matchen.

2-2 kom genom hörna för Edsbyn, som den trogna Edsby-spelaren Jonas Edling krånglande in bakom de uppställda gröngölingarna. Vilket blev resultatet när spelarna gick till pausvila.

Andra halvlek inleddes med två uppvärmningsanfall som skapade lägen för båda parter. Dock var Bajen de som fick utdelning först då de tog ledningen igen. 3-2 av målkungen Patrik Nilsson.

Kvällens snyggaste och mest oväntade mål kom via Robin Ehn som verkade av ren reflex knacka iväg bollen, vilket visade sig vara i den perfekta färdriktningen då det någon sekund senare rasslade i nätet och Edsbyn hade kvitterat.

Men sen var det dags för de svenska mästarna att visa vilka som bestämde och de stolta ryggarna blev att jaga för bönderna. Snart stod det helt plötsligt 6-3 då Patrik Nilsson fick till ett hattrick om det nu ens finns i bandyns ordkapital. Om inte så har jag infört det nu.

Det började se tungt ut för Edsbyn som hade tappat sitt övertag. Men det är då vi i klacken får en övervägande roll. " HEJA HEJA HEJA EDSBYN, VI SKA KÄMPA HELA MATCHEN" ljöd det från våra snart så hesa pipor. Vilket verkade hjälpa i kombination med en time-out. Edling reducerade först med ett spelmål och det var även han som tidigare i matchen hade missat en straff som fick revanch och satte nästa straff på ett snyggt sätt, vilket blev hans tredje mål för kvällen.

En sista målchans kom, men det slutade ändå 6-5 till de Svenska mästarna, som inte ska kunna besegras på hemmaplan, eftersom truppen i stort sett är oförändrad.

För övrigt så är jag grymt imponerad av våra gallerspelare, det vill säga juniorspelarna. Söderberg, Phersson och Jansson var några av de som visade fram fötterna på ett imponerande sätt vilket bidrog till många snygga anfall.

Min personliga favorit är Simon Jansson, som jag även minns sen han spelade i SAIK. Han kan bli en väldigt framgångsrik bandyspelare ute i världen.

Sammanfattningsvis så såg det väldigt bra ut inför kommande säsong om man ser till bönderna från byn. Juniorerna kan vara lösningen på mycket då vi tappat spelare som t.ex Jocke Hedqvist och Per Hellmyrs de senaste åren. Klacken var det fullt ös i som vanligt och man kände sig liksom hemma även på bortaplan. Jag var väl inte helt enig med domarna alla gånger när jag kanske tyckte att de försökte neutralisera sina något partiska  grönvita domarbeslut, med sina rödblå tröjor. Men men, jag är inte den som orkar lägga energi på domarnas del i matcher.