claraagnespersson

Holland - Sverige. Ett möte i överflöd av orange aktivitet och framgång. Sverige hade inte mycket att sätta emot världstvåan denna måndagskväll och fick till sist möta upp 4-1-förlusten som ett faktum. Vad är det med svenskfotboll just nu? Vad höll det svenska hoppet, Zlatan, på med? Vad är det som inte går ihop för Hamréns mannar? Idag, dagen efter den pinsamma insattsen i Amsterdam, skäms jag för att vara svensk...

Innan matchen hade jag höga förväntningar på det svenska landslaget. Jag kanske inte hade tippat en vinst för blågult, eftersom det endå var VM-finalisten Holland vi skulle ta oss ann. På bortaplan dessutom. Men förväntningarna hade ändå triggats upp rejält med hjälp av Hamréns ord innan matchen.

Enligt honom finns inte ordet "förlust" i ordkapitalet. Vilket i och för sig är ganska självklart. En förbundskapten som räknar med en eventuell förlust, det skulle ju inte fungera. Men att kunna leva upp till det man sätter upp som mål måste ju ända vara det ultimata för lagets framgång? Om man uppnår målen, så har man ju lyckats och kan då sätta upp ett ytterligare mål att sträva efter. På så sätt blir lagets kvalité, självförtroende och ryckte med ens bättre.

Men om de då inte lever upp till förväntningarna som byggs upp dels inom laget, men framför allt bland det svenskafolket, så mår ingen speciellt bra utav det. Gårdagens match är ett exemplariskt exempel på detta.

Erik Hamréns laguppställnig bör enligt honom vara den vattentäta lösningen för att knipa åt sig segern. Men under matchens gång visade det sig att det fanns kraftiga läckor här och var som inte hade en chans att hålla emot Holländarnas enorma tryck.

Under första halvlek hade Isaksson mellan de svenska stolparna redan släppt in två mål av Huntelaar och en vass Sneijder, vilket inte la en särskilt stabil grund inför andra halvlek.

Efter att pipan hade ljudit och andra halvlek var igång dröjde det inte länge till att 3-0 satt i nätet bakom Isaksson. Snart skulle Holländarna ställa ner skåpet och spika fast det på plats, för där satt även 4-0. Vad var nu detta?Skåpet tillverkat av Hollänadre var på plats. Tvivlet på om svenskarna skulle våga ge sig på att rubba det, var stort. Det kunde ju göra ont. Men hallå?! Ville ingen visa upp stålthet och lite äkta svenks kämparglöd?

Jo. En man ville det. En man vid namn Granqvist tröck in en frispark skjuten av Sebastian Hansson, för svensk räkning. Men det var inte mycket att hurra för. En reducering som inte hjälpte svenskarnas stolthet i överhuvudtaget. Den hade för länge sedan bytts ut till skam. Att vara svensk var en skam denna kväll.

- - - - - - - - - - - - - -

Det som gjorde mig mest besviken var att Zlatan "Kungen" Ibrahimovic, knappt syntes alls. Han symboliserar i vanliga fall svenskfotboll som både vi och han kan vara stolta över. Men igår vet jag inte vad han höll på med.

Jag började ironiskt fundera om han kanske hade missat informationen om att De Jong inte fanns med i den Holländska truppen efter att ha huggit benen av både en och två spelare med sitt brutala spel. Vi alla minns väl även karate-kicken i VM-finalen? Det gör nog Zlatan också. Men De Jong fanns inte med på planen och det fanns inget vettigt skäl till att fega. Men hey, mannen! Varför gjorde du det då? Jag saknade ditt jävlar-anama!

- - - - - - - - - - - - - -

"Hallå där?! Vad har hänt med svensk fotboll... Det var länge sedan något gick i rätt riktning förutom när Zlatan kom tillbaka till landslaget. Hamrén sa själv att ordet förlust inte fanns för honom, men visa det då? Jag skäms..."

Så här löd en av mina kommentarer igår när jag följde matchen via liverapportering på livekollen.se på nätet. Det var ingen som hade något vettigt svar till detta. 

Just nu är Fotbollssverige lagt under ett mörker. Jag ser inte lösningen på problemen om inte Hamrén kan bevisa mer än så här med sitt lag. Jag är besviken.

Dock har jag mitt ljus i detta mörker. Jag är supporter till Sveriges bästa klubblag. Malmö FF!