claraagnespersson

"Det var väl ingen som blev förvånad av lite burop när en HIF:are vinner ett pris istället för de två MFF:arna som var nominerade till samma pris. Särskilt inte när galan hölls i Malmö. Tycker det känns som att göra en höna av en fjäder. Givetvis hade man kanske kunnat avstå från att bua, men att göra en stor deal av det hela känns bara onödigt. Hade galan varit i HBG så hade de buat åt Malmö. Rivaliteten är en del av fotbollen."


Ville bara säga det att jag själv skriver att det var väntat att liknande reaktion skulle uppkomma om just Gerndt skulle vinna på galan, i det inlägg jag skriver om händelsen. Att jag väljer att nämna det gör inte fjädern till en höna, det är bara en omtalad händelse som jag valde att tycka till om. En blogg är till för att komma med egna tankar och åsikter om ditten och datten och kommentarfältet är till för detsamma. Detta skall leda till en diskussion, och här har vi den.

Rivalitet är vardagsmat i fotbollen och något som gör den charmig. Men i detta fall tyckte jag att Gerndt förtjänade bättre. Även om jag själv hellre hade velat så en himmelsblå åtta eller tolva ta emot priset som årets allsvenske spelare.

Sen är vi olika allihopa. Jag väljer hellre att prisa en vinnare och applådera än att bua ut. Även om jag har en del saker emot honom. Sedan finns det, beviseligen, de som inte fegar och buar ut vinnaren på en gång. Vilket jag redan har kommit med en åsikt om, det är en aning lågt.

Tackar för kommentaren.

Har precis kommit hem från en av de bästa bandymatcherna jag sätt på länge. EIF-VSK. Vilket spel, vilket lag, vilken stämning. Efter en 6-2-seger ligger vi nu tvåa i tabellen, med endast de grönvita 08:orna över oss. Vi är på topp, vi är på gång. Snart ska björn få vandra genom byn igen när alla vi bönder dragit till Studenternas för SM-final. Men vägen är lång, jag vet. I keep on dreaming!

Första halvlek, den var vår. Den var rödblå. Inget tvivel om saken. Edsbylaget la grunden för något som skulle bli en match i rödblå vägar, från början till start, och VSK var en aning blek. Men läget höll sig relativt jämt. Två mål mot noll var vad vi hade i ryggen när vi gick till pausvila. Matchens lirare, Daniel "fladdertröjan" Liw, smällde in 1-0 som sedan följdes upp av ett självmål för rödblå räkning. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Juniorerna gör succé! Laget har fått ett mycket stabilt och underhållande spel sedan storsatsningen av gallerspelarna.

När andra halvlek drog igång stod jag och en vän och pratade om att vi inte sett Edsbyn så här bra på länge och att det är ett helt annat lag nu än vad det var under säsongen för 2 år sedan och att höjningen blivit väldigt tydlig när man fått jobba vidare med ungefär samma spelare från förra året. Vi började föreställa oss hur bra det kunde komma att se ut till nästa år om vi får behålla laget. En man bredvid oss kom då med glädjande info om att juniorerna skrivit på 3års kontrakt. En lättnadens suck drogs och fokuset riktades åter till matchen, som drev på i rödblått övertag men även med ett VSK som började trycka på mer.

3-0 Daniel Liw - killen med rutin igen , 4-0 Simon Jansson - grym junior , 5-0 Martin Söderberg - ännu en av alla dessa lysande juniorer. Tre mål som fick oss i klacken att låta och hoppa ännu mer. Den nya låten är grym, blir en magisk stämingen och det känns som man verkligen lyfter fram hela laget med den. "VI KALLAS FÖR REDFARMERS OCH DET HÄR VÅRAN SÅNG, ÅÅH VI ÄR EDSBYN..."

VSK kontrade med 2 mål som slank in utan någon större uppståndelse. Jag såg inte en enda grönvit supporter på plats i Dina arena, så ärligt talat så märkte jag inte det första utav kontringsmålen. Vi i Red farmers tystnade aldrig och det hördes inget jubel från annat håll, så det blev två difusa reduceringar för VSK. 

Vi avrundade matchen med att utöka ledningen med ytterligare ett mål, som även denna gång gjordes av en junior, vid namn Felix Pehrsson.  

Efter att slutsignalen hade ljudit ut över arenan, tackade vi spelarna och de tackade oss framför läktaren, som vanligt. Fast denna gång bjöd de även oss på sälen. Alltid en stämnings höjare. Vi sjöng att vi älskar Edsbyn, vilket kom direkt från hjärtat.

Det blir bara bättre och bättre, och nu ligger vi tvåa i tabellen. Underbart! Men bollen är rund även i bandy och allt kan hända...

Efter matchen sprang jag och kompisarna upp till VIP-sektionen , där vi även jobbade i paus. Det första jag sa till pappa när jag kom upp var " Jag ska lätt göra en flagga till Simon Jansson, lätt! " - Jag är helt såld på denna unge talang. Han kan bli hur bra som helst. Jag kommer hylla dig med en flagga, så det är bara att hålla ögonen öppna till någon av de närmaste hemmamatcherna!

En underbar och viktig seger. Nu fortsätter vi på det här spåret. Tre raka vinster och den tunga förlusten mot SAIK har vi förträngt.

EDSBYN PÅ IS, VILKEN UNDERBAR SYN! HALLELUJHA, VI ÄR FRÅN BYN!!

Efter att min text om min upplevelse i Malmö hade publicerats på Himmelriket igår så blossade det till ordentligt från vissa håll. Tydligen är min kärlek till MFF icke trovärdig och jag är en såndär plastig medgångssupporter. Eller va?

Jag skulle vilja göra det klart en gång för alla att något så otrovärdigt och bottenlöst som en medgångssupporter kommer jag aldrig att bli. Jag ger mig aldrig in för något halvhjärtat, vad det än gäller. Då kan jag lika gärna  strunta i det.

Jag vet att det är långt ifrån alla som har dessa tankar om mig. De som pratat med mig och känner mig, tvivlar inte på mitt supporterskap. Det har sett mitt brinnande intresse och min glödande kärlek och ett tydligt engagemang. 

Det är de som aldrig träffat mig och inte har någon vetskap eller bakgrund om vem jag faktiskt är som kommer med dessa förutfattade meningar. Så egentligen borde jag inte bry mig. Men när mina långa texter med känsla och kärlek beskriven inte räcker för att övertala de, så är jag maktlös. 

Men som jag skrev på i kommentarfältet till min text på Himmelriket igår:

Vill dock be er som misstror min kärlek till klubben att ducka om sisådär 5 år, för då kommer en riktig känga att publiceras som bevis på att jag är kvar i MFF-familjen i både med-och motgång. Även om jag självklart hoppas på att åren ska fortskrida med medgång. Men jag klara motgångar också . Jag är en trogen bandy-supporter och har upplevt många sura förluster och motgångar.

Jag stannar i den här familjen för alltid vill jag lova. Jag har hittat mitt livs fotbollskärlek. Den finns 100 mil söderut, men det förändrar ingenting. Jag är förälskad och har lagt ner enormt mycket tid för att komma in i klubben ordentligt. Jag har försökt återberättat matcher, kommit med åsikter om spelare och diskuterat olika senarion kring klubben här på bloggen, både för er som vill läsa och för min skull.  

Sen utförde jag faktiskt en resa på närmare 200 mil sammanlagt för att få komma ned och se guldmatchen och dela kärleken med er där nere i Sveriges finaste stad. Det är en resa jag inte skulle lagt ned tid på om det inte vore något jag brann för som fanns vid destinationen som var målet.
De flesta i MFF-familjen har välkomnat mig med öppna armar och jag känner mig himma i Malmö med er. Tack!

Nu säger jag inte att detta inlägg kommer förändra någons uppfattning, men jag har i alla fall fått skriva av mig lite.

Tillsammans i med-och motgång, vi stöttar vårat lag, Malmö FF!

Mannen, myten, legenden.
Ibracadabra.
Nu har du ytterligare en.
En för varje högertå.
Guldbollen 2010 är din!

Vill bara säga det att...Han kommer från Malmö!
Jag älskar din stil, yeah!

Så var det äntligen bara ett drygt dygn kvar till årets fotbollsgala. En tillställning som jag alltid har kollat på genom åren men inte brytt mig speciellt mycket om i vems händer priserna hamnar. Men i år är det ändring på det. För i år har jag blivit himmelsblå och flera av våra guldklimpar i årets MFF-trupp är nominerade. Så tänkte tycka och tänka lite om detta här på bloggen. Vilket ni gärna får göra i kommentarfältet här nedan också. Let's go!

Det blir inriktat på herrarna. Har inte så stor koll på spelarna i årets andra två guldlag från Malmö. Men det kan räcka bra ändå.

_______________________

Nominerade
* Vinnaren av priset enligt mig
- Min åsikt/kommentar

_______________________


Årets målvakt, herrar: Johan Dahlin, Malmö, Pär Hansson, Helsingborg, Andreas Isaksson, PSV Eindhoven, Johan Wiland, FC Köpenhamn.

* Johan Dahlin

- De två förtstnämnda var ju som bekant med i den allsvenska guldstriden båda två och de andra två gör karriär utanför landets gränser. Självklart finns det bara en vinnare av dessa i mina himmelsblå ögon. Johan "The hero" Dahlin. En av MFF:s mest oerställiga spelare. Visst vi har målvakter som kan hoppa in när baksidorna inte håller för Dahlin, men det är fortfarande ingen som kan sköta sig lika disiplinerat, säkert och förstklassigt som honom. Han bidrar med lugn till hela laget och är viktig för lagets mentala delar också. Absolut värd detta pris.

Årets back, herrar: Daniel Andersson, Malmö, Joel Ekstrand, Helsingborg, Daniel Majstorovic, Celtic, Olof Mellberg, Olympiakos.

* Daniel Andersson

- Ja vad ska man säga. Jag är en aning partisk hittills, men också rättvis tycker jag. Malmö FF tog ändå SM-guld, så de himmelsblå spelarna är bäst i Sverige. Dock har DA inte bara konkurens av silverlagets Joel Ekstrand, utan även av två landslags- och utlandsspelare. Är det någon av dessa två som ska vara med och slåss om priset så gör det ju ingenting om han är fd. MFF:are, nej. Men jag ser dock ingen märkbar konkurans, utan våran Daniel Andersson är årets back 2010, då även han har bidragit starkt till lagets mentala trygghet. Men tekniken och spelsinnet är bländande det med. Sen ska man inte glömma att han bytte från offensiv mittfältare till back så sent som i år men ändå skött så bra. Så jag kan inte välja att ge priset till någon annan än våran Danne.

Årets mittfältare, herrar: Wilton Figueiredo, Malmö, Kim Källström, Lyon, Anders Svensson, Elfsborg, Pontus Wernbloom, AZ Alkmaar.

* Wilton Figueiredo

- Jag fortsätter vara lika himmelsblå i mina bedömningar och val som jag är i hjärtat. Men utan Wilton detta år, så hade det blivit stora läckor på mittfältet. Hans samspel med Ivo Pekalski har varit våra nycklel till den framgång som lett oss till guldet. Sjukligt viktig spelare, som kanske kommit lite i skymundan av nykomlingen Pekalskis dundergenombrott. Därför är denna underbart skickliga spelare värd cred för det han gjort för Malmö FF. Årets svenska mittfältare 2010, he is!

Årets anfallare, herrar: Alexander Gerndt, Helsingborg, Tobias Hysén, IFK Göteborg, Zlatan Ibrahimovic, Milan, Ola Toivonen, PSV Eindhoven.

* Zlatan Ibrahimovic

- Att Alexander Gerndt har gjort en imponerande stormsuccé detta år är inget jag nekar till. Allsvenskans bästa anfallare 2010 detta år. Men i och med att "kungen" är med bland nomineringarna så kan jag inte ge honom detta pris. Att han är HIF:are är inte anledningen, utan det är bara så att Zlatan Ibrahimovic fortfarande är Sveriges fotbollsregent. Det finns ingen svensk fotbollsspelare som är bättre helt enkelt. Så valet är mannen med stort Z. (Jag funderar inget om de andra två, även om viss Hysén har glänst i götet osv. Men det fanns bara två stycken jag lägger energi på här.)
 

Årets nykomling, herrar: John Guidetti, Manchester C, Erik Israelsson, Kalmar, Johan Larsson, Elfsborg, Ivo Pekalski, Malmö.

* Ivo Pekalski

- Han tog oss med storm skulle jag vilja säga. En nykomling som blev en nyckelspelare en bit in på säsongen. Näst intill oersättlig, även om Jeff skötte den positionen bra i sista matchen. Men Ivo Pekalski har imponerat på oss alla detta år. Det är en otroligt kunnig spelare med en mycket ljus framtid. Hoppas att han förblir himmelsblå ett par år till.

Årets spelare, allsvenskan: Daniel Andersson, Malmö, Wilton Figueiredo, do, Alexander Gerndt, Helsingborg, Anders Svensson, Elfsborg.

* Alexander Gerndt

- Trots att två himmelsblå pågar har chans till denna titel, så är jag villig att ge dig denna utmärkelse. Även om det tar emot. Men jag har erkänt det tidigare här på bloggen. Du är bra, Alexander Gerndt. I och med att  ag tror att du har svårt att ta priset som bästa anfallare där du har svår konkurens i form av den folkkäre, f.d malmöpågen, Zlatan "the man" Ibrahimovic, så är du värd ett pris i alla fall. Som vinnare av skytteligan och ett skrämande bra spel så vågar jag nog ge dig det hedersvärda priset, "årets spelare,allsvenskan". Dock har du stor konkurens av två himmelsblå pågar. Men du har helt klart tagit mer plats både på planen och i media än vad Danne och Wilton har detta år. De har jobbat i tystnad och på ett diskret sätt drivit Malmö FF till guldet. Men då jag tycker att du är värd ett pris och har delat ut ett varsitt till mina guldklimpar, så utser jag dig till årets allsvenske spelare 2010. Med en aning motvilja inblandad i det hela. 

Årets tränare, Herrlag: Sixten Boström, Örebro, Conny Karlsson, Helsingborg, Roland Nilsson, Malmö, Peter Swärdh, Mjällby.

Alla med MFF-abstinens, upp med handen! *Räcker upp handen*

Guldet är bergat för snart en vecka sedan och glädjen är total. Dock jag kommer inte ifrån saknaden av att ha matcher att se fram emot. Visst, jag kan följa bandyn här hemma. Men mycket vill ha mer, som man säger. Jag saknar pågarna i himmelsblått in action och är lite småskraj för att förlora några av våra guldklimpar som lockar många klubbar ute i Europa.

Men jag biter ihop och tänker tillbaka på guldmatchen. Tänk att jag fick uppleva den. Lyckliga jag!

Malmö FF i mitt hjärta.

7-4 till de rödblå bandyspelarna från byn. Underbar seger efter ett par något för partiska domare till motståndarnas fördel. Vi i klacken blev mer röda än våra halsdukar där vi stod och skådade de felaktiga domarbesluten.

Dock var vårat bondelag starkt och slagkraftigt nog för att kamma hem segern. Även om det såg en aning avslaget till och från.

Dagens bästa spelare :

*** Fredrik "Tårtan" Åström - Grym både framåt och bakåt. Sköter dig utmärkt som libro. Snygg och kontrollerad bollhantering. Gjorde dagens första mål. Nyckelspelare på högsta nivå!

**   Daniel Liw - Fart i grillorn och en fladdrande tröja som vanligt. Bidrog i många heta anfall och satte ett och annt mål. Skönt att se dig hel och ren!

*    Anders Svensson - Förstklassig målvakt med känsla för vart stolparna finns. Snygga räddningar och bra lagkamrat.

Det är självklart svårt att plocka ut så här få spelare då alla i laget behövs. Men dessa stack ut lite extra idag.

Jag fortsätter imponeras av Simon Jansson. Helt klart en junior som har förmågan att kunna bli hur bra som helst. Just nu ser jag en blandning av Daniel Liw och Per Hellmyrs i honom, vilket helt klart är positivt. 

Kändes bra att besöka arenan också. Det var ett skönt tryck i klacken och bra hålligång hela 90 minuter. Hoppas spelarna kände stödet.

På onsdag väntar Uppsala, Sirius och Studenternas för de rödblå. SM-final-känsla redan i november kan ju både ha sina för-och nackdelar. Men hoppas på det bästa.

Heja byn!

Jag har nu slutfört min praktikvecka i Stockholm. Lärorikt med en inblick i arbetslivet.

Kvällen spenderades dels på ett tåg, där destination Bollnäs var mitt och broderns mål. Lite halvseg som jag var efter några timmars norrfärd, drog jag på mig min MFF-halsduk för att sedan, helt opartisk, åka på Bandy på stört.

Det var Bollnäs-Haparnada på Sävstaås IP, då man kan säga att hemmalaget var de som bestämde då de hade bjudit in till lekstuga. Det var orangeblått övertag när vi kom efter en halvlek och så även när vi gick precis innan att matchen blåsts av. Bollnässpelarna vann med 8-0. 

Jag stod mest och tittade på f.d Edsbyspelaren Per Hellmyrs. Någon jag förr avgudade, men som jag nu mer står och sneglar på med besvikelse i ögonen. Han ska vara rödblå.

Dock var det tämligen bleka insatser jag fick se av Edsbypojken andrahalvlek, som släpade grillorna efter sig över hela planen och var relativt klumpig. Inte den snabba, smidiga och säkra killen man är van att se. Men det kan kanske beror på det min far sa när jag påpekade det. "Han har inte så mycket spela för just nu". Då stod det cirkus 6-0 till BGIF och det var kvarten kvar. Men Hellmyrs har alltid varit den som sprutat ut med energi i hela 90 minuter utan några porblem. Idag såg han trött ut.

Imorgon väntar en match som ligger mig mer i intresset. Edsbyn-Villa. Då åker jag de tre milen västerut som kommer ta mig till den lilla byn med den fina bandyhallen. Dina Arena.

Edsbyn fick stordäng på hemmaplan i onsdags av SAIK, då de tydligen varit för offensiva och inte haft något att sätta emot, enligt av vad jag fick avstämt med farsgubben. Tråkigt. Men det ändrar vi på i morgon. Ska bli skönt.

Första hemmamatchen för året för min del. Alltid bra stämning. Även om trycket inte är detsamma som det var på Stadion i Malmö i söndags, men det är en något mindre by vi pratar om nu, med några tusen invånare. Dock alltid en hyffsat stor och tapper skara på matcherna. 

Ser framemot att se våra gallerspelare igen. Verkligen häftig att se hur juniorerna kan visa framfötterna även bland de mer etablerade spelarna, som Magnus Olsson, Daniel Liw och Jonas Edling, för att bara nämna några. Det är en unik och intressant blandning och sammasättning av spelare tränare Pinch fått ihop i år.

Ska också nämna att jag ska försöka få ihop en liten spelarbedömning från det gångna MFF-året. Kanske en per dag eller något liknande. Får se vad jag kan skrapa ihop.

På åtehörande!

...tror jag att jag har förstått att vi vunnit SM-guld! UNDERBART!